Alex Ceesay hyllas för musiken inifrån fängelset

Uppdaterad 2021-10-25 | Publicerad 2016-05-21

KUMLA. Han har tillbringat fem av sina 24 år i fängelse.

Nu gör Alex Ceesay musik av sina upplevelser innanför murarna – och hyllas av Sveriges hiphopelit.

– Jag hoppas bara att det rullar på så pass bra att jag kan leva på det. Det är det här eller gatan, säger han.

Det tar 15 minuter att ta sig innanför de gula murarna på Kumlaanstalten. Efter att ha passerat flera grindar och genomgått en säkerhetskontroll slussas vi till ett tio kvadratmeter stort besöksrum. Ett bord, tre stolar och en termos med snabbkaffe.

Alex Ceesay är närmre två meter lång och fyller ut kriminalvårdens klassiska gråblå t-shirt utan problem. På kinderna sitter flera djupa ärr. ”En krigsskada”, säger han.

Från sin cell släpper han musik om livet på Kumla. I skrivande stund har hans mest populära låt, ”Drömmar bakom galler”, 142 000 visningar på Youtube. Låten har hyllats av Ken Ring och Kartellen-profilen Sebbe Staxx.

Det är drygt två år sedan Alex dömdes för rån. Tillsammans med flera andra tömde han lagret i en butik i Stockholm.

Alex Ceesay vill kunna leva på musiken.

Rånade butik

"Gärningen har innefattat verbala hotelser som förstärkts med ett tillhygge. Det har visserligen inte varit fråga om ett livsfarligt vapen, men målsäganden har ändå uppfattat att tillhygget kunde tillfoga honom allvarlig skada. Hovrätten beaktar å andra sidan att tiden under vilket råntvånget ägde rum varit kortvarigt. Det är dock uppenbart att gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på målsägandens trygghet till person”, skriver Svea hovrätt i domen.

Alex vill inte gå in på några detaljer om domarna och brotten, men hovrätten konstaterade att han låg bakom majoriteten av hoten under rånet och att det fanns en stor återfallsrisk. Straffet blev två år och två månader i fängelse och han började avtjäna det på Norrtäljeanstalten.

Där uppstod problem. Efter att ha misskött sig flera gånger flyttades han till högriskfängelset i Kumla, där han fortfarande sitter. Vistelsen där är en del av en lång historia av kriminalitet. Alex har tillbringat sammanlagt fem av sina 24 år i fängelse.

Har suttit fem år i fängelse.

Pappa dog i cancer

Han växte upp i en lägenhet i Stocksund norr om Stockholm. Mamma var stöttande, medan pappa åkte ut och in i fängelse för narkotikabrott. Detsamma gjorde folk i bekantskapskretsen.

Under fängelseperioden började hans pappa få problem med levern. Efter en tids smärtor kom den tunga diagnosen. Han hade cancer och bara några få månader kvar i livet. Alex var åtta år när hans pappa dog.

– Det gick snabbt på slutet och det tog på mig skitmycket. Då blev jag tvungen att handskas med döden, jag hade aldrig varit så nära den innan. Jag vet att det har påverkat mig mycket. Jag hatar sjukdom och framför allt cancer. Jag klarar inte av att höra om det.

I högstadiet började Alex tröttna på skolan han tidigare trivts så bra med. Han dök upp mer och mer sällan och umgicks i stället med kompisar. Kompisar i fel kretsar.

– Nånstans där började min mamma märka att jag höll på med dåliga grejer. Hon hittade narkotika hemma och sådär. Hon bestämde att vi skulle flytta för att hon hoppades att det skulle bli bättre om jag kom därifrån.

Hittade musiken i fängelset

De flyttade till Järfälla utanför Stockholm. Men trots att Alex mamma kämpade emot eskalerade hans kriminalitet. 17 år gammal hamnade han på ungdomshem och åren som följde var ett virrvarr av domar för misshandel, rån, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak, narkotikabrott och brott mot knivlagen. I dag har han drygt två månader kvar av sitt straff för rånet 2014.

Under sina kaosartade ungdomsår hittade han musiken.

– Vi hade en gitarr hemma och när jag åkte in på institution fanns det en kille där som spelade gitarr. Jag tyckte det var det fetaste jag någonsin sett och sa till honom att han var tvungen att lära mig allt han kunde. Jag blev manisk. Jag kunde sitta i sex timmar, jag hade plåster på varenda finger.

Under perioder i isolering tog hans eget musikskapande fart. Vardagen bestod av 23 timmar om dygnet i en cell och ingen att prata med. Alex hade misskött sig för mycket för att få vara ute på avdelningen.

– Det var hårt. Det var en madrass på golvet i månader. Då skrev jag mycket. Det är där jag har skrivit mycket av mina grejer och jag tror att det är där jag har lärt mig att skriva så pass bra, säger han.

Satsar på musiken

Alex kärlek till rappandet växte och han insåg att han ville fokusera på musiken. Efter en lång övertalningsprocess fick han och vännen Salle till slut tillstånd av kriminalvården att ta in studioutrustning på Kumla för att kunna spela in egen musik.

– Det har varit svårt för mig att bevisa att jag vill något annat än att komma tillbaka till fängelse hela tiden. De har krävt mycket skötsamhet och jag har inte skött mig.

Med hjälp av vänner utanför murarna la Alex upp sina färdiga låtar på Youtube. De nådde snabbt oväntade framgångar.

Musiken inifrån anstalten har uppskattats av omvärlden och han har inlett ett samarbete med Ken Ring. I dag släpps låtarna på Spotify.

Nu ligger all fokus på artisteriet.

– Jag älskar att hålla på med musiken. Jag hoppas bara att det rullar på så pass bra att jag kan leva på det. Jag har rappat i fyra månader, det finns många som hållit på i många år. Men jag kommer garanterat ge det en chans. Det är antingen det här eller gatan, säger Alex.

I juli blir han fri från Kumlaanstalten.

– Det känns helt fantastiskt. Det känns skitbra. Jag vill bara komma hem. Jag har många år att ta igen. Du utvecklas ingenting här.

Alex Ceesay om...

...stämningen på Kumlaanstalten: ”I fängelset handlar allt om att vara trevlig mot varandra. Du strävar alltid efter att ingen ska kunna säga nåt dåligt om dig. Man är mycket respektfull mot varandra här inne, för man vet att här inne sitter Sveriges kanske mest lättkränkta människor. ”

...stödet från mamma: ”Min mamma har kämpat med mig, det ska gudarna veta. Hon har inte riktigt gett upp hoppet om att jag ska ta mig ut det här. Mammor gör nog inte det. Hon gjorde det bästa hon kunde, det är svårt när man bara är en förälder.”

...barndomskompisarna: ”Av de som jag fortfarande är vän men känns det som alla sitter inne. Det är väldigt få som har lyckats komma undan det här.”