Hurulas ljusglimtar träffar rakt in
Uppdaterad 2020-10-24 | Publicerad 2020-10-23
ALBUM ”Jehova” är fortsättningen på Hurulas starka historia från fjolårets ”Klass”.
En gripande skildring av vägen från trauma till framtidstro.
Hurula
Jehova
Razzia/Sony
ROCK Hurula började sitt förra album med att sjunga om den bro han gick till varje natt för att se om han vågade hoppa, också kallad för ”självmordsbron”.
”Klass” var ett album så transparent att Hurula satte lyssnaren i sina skor: i vardagen med depression och självmedicinering, i hemmet med en alkoholiserad styvpappa och i inbrotten han gjorde med kompisarna för att känna spänning.
Omslagsbilden som föreställer polisens mugshot av den då 18-åriga Robert Hurula Pettersson, och inte minst hans uppgivna blick, lämnar sent minnet.
Men en kväll när han stod där uppe på bron och tittade ner mötte han en gammal bekant som frågade hur allting stod till. Det fick Hurula att vilja tro och hoppas på något bättre.
På ”Jehova” letar han överallt efter tröst och ber om hjälp från högre krafter, trots att han inte är religiös: ”Gud, vad är det nu? Kan du hjälpa mig om jag ber?/Är beredd att testa allt, till och med det”, sjunger han i titelspåret.
Det är fascinerande att desperationen i hans röst kan kännas så påtaglig så här långt senare.
Albumet är en klar fortsättning på sin föregångare, både tematiskt och musikaliskt. På ”Klass” blandade Hurula den stora postpunkrocken som funnits med honom sedan dagarna i Masshysteri med mer avskalade stunder. Här leker han ännu mer kontraster och fyller låtarna med fler lager än tidigare.
”Arvet” låter som en lättsam poplåt tills man lyssnar närmare och inser vad den handlar om. Det är en smärtsam kärlekshistoria om att hitta lycka och trygghet i någon annan men ändå inte få vara tillsammans.
Men då och då visar sångaren upp nya glimtar av ljus och hopp. ”Jehova” är en gripande rå skildring av vägen från trauma till framtidstro och vid flera tillfällen är det nu Hurula som vill övertyga sina nära om att det faktiskt kan bli bättre.
Han förklarar det bäst på ”Änglar”, ett farväl till de vänner som inte längre finns kvar och en rörande vädjan: ”Tänk på allt ni missar, kom tillbaks”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik