LISTAN: Louvren-pop av yppersta klass
Per Magnusson väljer fem saker i musikvärlden
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan lyssnar Per Magnusson på Louvren-pop av yppersta klass, säger farväl till Takeoff och njuter av spirituell västafrikansk musik.
1. Louvren-pop av yppersta klass
2019 dog den franska producenten Philippe Zdar efter att ha fallit från en byggnad i Paris, 52 år gammal. Zdar var ena halvan av producentduon Cassius och låg bland annat bakom Phoenix ”Wolfgang Amadeus Phoenix”, albumet som tog Versailles-kvartetten från kritikerfavoritstatus till stora amerikanska pratshower och turnéer. Efter Zdars bortgång släppte Phoenix singeln ”Identical” som en hyllning. Låten var ett styrkebesked efter de två mellanalbumen ”Bankrupt!” och ”Ti amo”.
På nya självproducerade skivan ”Alpha zulu”, som släpps i dag, hörs Zdars ande återigen. Musiken är inspelad i en tom del av Louvren under pandemin. Phoenix idé var att skapa någonting ur ingenting – omgivna av skönhet. Albumet rann ur bandet under loppet av tio dagar och kan mycket väl vara deras bästa sedan ”Wolfgang Amadeus Phoenix”. Låtar som ”Winter solstice” och ”Tonight”, gästad av Vampire Weekends Ezra Koenig, är sofistikerad, lekfull och livsbejakande popmusik i ljusblå, rödvinsfläckig skjorta.
2. Farväl, Takeoff
I tisdags nåddes vi av den sorgliga nyheten att Migos-medlemmen Takeoff, 28, skjutits till döds i Houston. Atlanta-trion var den moderna rappens The Beatles. Att Migos lyckades toppa Billboard med fri och avantgardistisk musik gjorde mig hoppfull. Dessutom var de någonting så unikt som en rappande grupp. Det gjorde dem både nostalgiska och hypermoderna. Så sent som förra året lyckades de, på albumet ”Culture III”, sudda ut gränsen mellan jazz, rap och Enya. Mina tankar svävar till en sensommardag på Way Out West för fem år sedan.
3. Zombies-säsong
Taken By Trees musik verkar alltid sprungen ur en fjärran plats. Nya singeln ”Say you don’t mind” är inget undantag. Jag ser mörkgröna palmblad och solmogen frukt. Låten är hämtad från ett kommande minialbum där Victoria Bergsman tolkar sina favoriter av The Zombies-sångaren Colin Blunstone för att markera de femtio år som har gått sedan Blunstones solodebut ”One year”. Och visst går det att bygga en skört bedårande liten brygga mellan de två artisterna. Albumet ”Another year” släpps på Rough Trade 9 december.
4. Brittsommar med Pulp
Bridlington! Warrington! Sheffield! Sommaren 2023 ger sig det ikoniska popbandet Pulp ut på turné igen. Nyligen slog jag igen Jarvis Cockers utmärkta memoarer ”Good pop, bad pop”, som med utgångspunkt i en episk vindsstädning berättar historien om gruppen från bildande till genombrott. Boken blev en påminnelse om att Pulp, mer än något annat band, personifierade britpoperan. Genom tjocka glasögon såg Cocker Storbritannien och arbetarklassen som ingen annan.
5. Ett hotell av dansmusik
Producenten och dj:n Kornél Kovács städade lägenheten och hittade en lapp där han skrivit ned några regler till vänner som bodde i hans lägenhet när han var på turné. Så föddes idén till stockholmarens tredje album: en fiktiv drömlik plats, ett mystiskt hotell. ”Hotel Koko” är influerad av brittisk dansmusik från 90- och 00-talen. Dansmusik man inte nödvändigtvis måste dansa till utan precis lika gärna kan lyssna på som vilken popmusik som helst. Första spåret ”Molly” fungerar som en välkomnande dörrmatta.
Fem låtar: sprakande värme och spirituell highlife
”WHERE I GO”
Nxworries feat. Anderson Paak & Knxwledge
I novembers duggregn fullkomligt sprakar denna av analog värme. Videon är en perfekt innehållsdeklaration: skägg trimmas inför en romantisk picknick mitt i sommaren. Exakt så låter det när Anderson Paak återförenas med producenten Knxwledge och får sällskap av en tjusig vers från H.E.R.
”FORGIVE THEM OH GOD AMIN-AMIN”
Alhaji Waziri Oshomah
Musikern från södra Nigeria har varit verksam sedan 70-talet. Som troende muslim reciterar han fromma texter där han bland annat varnar för hälsonackdelarna med svartsjuka. Spirituell västafrikansk popmusik – livsnödvändig i tider av kulturkanon.
”DEAR READER”
Taylor Swift
En deepcut, om man nu kan prata om sådana när det handlar om världens största artist. ”Dear reader” har i skrivande stund ”bara” 19 miljoner lyssningar – minst på ”Midnights”. Men det är också en höjdpunkt för oss som föredrar vår Taylor reflekterande, introvert och melankolisk.
”SHIRT”
SZA
Solána Imani Rowe går från klarhet till klarhet med långsam, förrädisk r’n’b. ”Shirt” tonsätter knivskarpt destruktiv Bonnie and Clyde-kärlek. Videons självutlämnande monolog blommar ut i akustisk gitarr och stråkar. SZA fortsätter att trappa upp förväntningarna inför första albumet på fem år.
”LIFT ME UP”
Rihanna
Sedan vi senast pratade om Rihannas första egna musik på sex år har ”Lift me up” fått en video där artisten tänder en lägereld på en tom strand. Men vad som verkligen stannar är rösten. RiRi har varit borta så länge att det känns som man hör den för första gången – och häpnar över hur mycket sårbarhet den rymmer.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik