Weller fortsätter leta bakom varje gathörn

Publicerad 2020-07-03

”The changingman” är tillbaka – i ännu en modifierad frisyr.

ALBUM På ”On Sunset” skickar Paul Weller små vykort från olika hörn av karriären.

För någon som följt honom hängivet är det en rar lyssning.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Paul Weller
On Sunset
Polydor/Universal


SOULPOP Växte du upp med det sena 90-talets brittiska popmusik nådde du förr eller senare fram till Paul Weller. För min del gick vägen via Noel Gallagher. Sällsynt var den NME-intervju där storebror Oasis inte pratade om sin bästa pubkompis. Vem var denna idolernas idol i kritstrecksrandig kostym, blanka loafers och märkliga hårlappar för öronen?

Efter studenten flyttade jag till London för att arbeta, millenniumskiftets motsvarighet till att starta en egen Youtube-kanal. I Sverige var Paul Weller en mystisk angelägenhet för några få invigda – i London var han överallt. I kön till varje klubb, på tunnelbaneposters, i skoaffären Clark’s där jag jobbade som butiksbiträde.

Jag studerade Paul Wellers karriär minutiöst. I mitten av mina tjugos nådde jag 80-talet och The Style Council. Ingen annan Weller-fas har haft större inflytande på mig. De frankofila fotografierna, de blåögda soulmelodierna, de poetiska ordsalvorna – för att inte tala om utgångspunkten: det tvära kastet att splittra Englands största rockband The Jam 24 år ung och skrämma bort nostalgiska mods med nautiskt mode och jazz.

Slutligen tragglade jag mig även igenom Wellers samlade soloverk – även den mest olyssningsbara rocken, för ordningens skull.

En aldrig sinande nyfikenhet att kika vad som finns bakom nästa hörn har suttit i genom hela Wellers gärning, en inställning som hållit honom relevant på ytterst sällsamt vis. Så även på ”On Sunset” – nya albumet namngivet efter den ikoniska gatstumpen Sunset Strip i Los Angeles – där Weller tog semesterpromenader som inspirerade musiken. Inte många 62-åringar inleder sitt femtonde album med ett åtta minuter långt epos som ”Mirror ball”. Eller vad sägs om lite urbrittisk music hall med den catchiga titeln ”Equanimity” till eftermiddagsteet?

Flera av låtarna på ”On Sunset” påminner om vykort från Wellers förflutna. Titelspåret är poststämplat ”Wild wood”, barfotasoulen i ”More” är en hälsning från solodebuten, ”Earth beat” – som gästas av unga r’n’b-sångaren Col3trane – låter som något på Style Councils ”Confessions of a pop group”.

Det hörs i varje ord, instrumentalt bonusspår, varje stilpoäng som plockas längs vägen, att Weller fortfarande inte bara bryr sig – han brinner.

Singeln ”Village” sållar sig till hans finaste stunder.

”Not a thing I’d change if I could, I’m happy here in my neighbourhood.”

Efter sex decennier av modernistiskt själasökande låter det för ett ögonblick som om Paul Weller hittat hem.
BÄSTA SPÅR: ”Village”.


LYSSNA PÅ ALBUMET HÄR!


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik