Little Simz är lekfull och livsbejakande
Publicerad 2022-12-18
KONSERT På ett tokutsålt Slaktkyrkan i Stockholm firar Little Simz tidig julafton tillsammans med en uppfriskande brokig skara fans.
Konserten är en lekfull och livsbejakande plats att vara på.
Little Simz
Plats: Slaktkyrkan, Stockholm. Publik: 750 (utsålt). Längd: En och en halv timme. Bäst: ”101 FM” och ”I see you”. Sämst: Åtminstone en låt från nya albumet hade väl varit trevligt?
Little Simz är ingen vanlig artist. Hon släpper album lite sådär i förbifarten, när pågående klubbturnén sjunger på sista versen, någonstans i ett frostbitet Skandinavien.
Nya ”No thank you” kom utan större fanfar i måndags – bara två månader efter att Little Simz vunnit prestigefyllda Mercury-priset för föregångaren ”Sometimes I might be introvert”. Världen ligger för hennes fötter – men allt är knappast cool. På öppningsspåret ”Angel” kolliderar bitterhet gentemot kolleger och bransch med inre monologer om mental hälsa. Mitt i allt: vetskapen om att skapandet ändå överskuggar skräpet: ”We was too busy makin’ music til the sun up”.
Simbiatu Ajikawo växte upp i ett kommunalt bostadshus i Islington, London, med nigerianska föräldrar. Hennes tältspelning på Way Out West i somras har redan vunnit kultstatus. En vecka före jul är hon tillbaka på svensk mark för en konsert som egentligen skulle ha ägt rum i januari.
I kväll sätter 28-åringen tonen med Smokey Robinsons ”The agony and the ecstasy”. Det finns någonting på samma gång elegant, kaxigt och sårbart över hennes musik. I keps, solglasögon och hoodie har hon en alldeles särskild publikkontakt. Låter allsång vävas in i mellansnack, rappar med stor närvaro och håller gulliga peptalks om att vi ska hålla drömmen vid liv, oavsett om det är matlagningskursen vi tänkt anmäla oss till eller landet vi alltid velat flytta till.
Little Simz uppträder på klassisk hiphop-manér, endast backad av en dj. Det gör att Sault-producenten Inflos beats framträder i all sin mångskiftande prakt. Samtidigt kunde musiken inte höra hemma någon annanstans än här och nu. Det handlar om sättet att förhålla sig till genre – eller snarare ge fasiken i sådant. I Little Simz värld möts fuktskadad grime, symfoniska nummer, old school-hiphop, brittisk soul, afropop, rullande breakbeats, tassande gospel, Charles Stepney-arrangemang och mjukt modern funk.
Konserten är en lekfull och livsbejakande plats att vara på.
Little Simz tar med oss till norra London i underbart leksakssyntiga ”101 FM”. Spelar bas i spoken word-softa ”I see you”. Bejakar sin introverta sida i rött strålkastarljus, i ”Introvert”. Spelar absolut inga låtar från senaste albumet – men luftar däremot alldeles osläppta rap-pärlan ”Moving alone”.
I den långa kön utanför Slaktkyrkan före konserten domnar fingrar och tår. Temperaturskillnaden är slående när man kommer in i lokalen. Och jag blir faktiskt lite varm i hjärtat av alla kids, trygga par, gubbar i ”Mr Morale & The Big Steppers”-merch som motstår minusgrader och ännu ett ”Så mycket bättre” för relevant och samtida konst.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik