Feist hittar sin egen popmusikaliska berså
Publicerad 2023-04-21
ALBUM Feists tystaste album hittills är också hennes bästa. På majoriteten av ”Multitudes” förskonar hon oss till och med från trummor.
Musiken verkar vara inspelad i en lövsal.
Feist
Multitudes
Polydor/Universal
POP Inom loppet av två år blev Leslie Feist mamma till adoptivdottern Tihui och förlorade sin pappa, konstnären Harold Feist. Utöver detta har hon flyttat till Los Angeles.
Händelser som är centrala för musiken på ”Multitudes”.
I dessa ballader står 47-åringen från kanadensiska Amherst djupt rotad i Laurel Canyon. Men i samtiden har hon, faktiskt, förvånande få likar.
Senast vi hörde från Feist var när hon hon lånade ut sin luftiga stämma till Kings Of Convenience på deras återföreningsalbum ”Peace or love”. Förutom Bergen-duon kommer jag faktiskt bara på ett uppenbart exempel på en artist av samma dignitet som vågar hålla tillbaka lika mycket: José González.
I vår rastlösa strömningsera letar jag ständigt efter ett nytt album att lyssna på från start till mål utan störande element. Kanske är det för att jag är hyfsat nybliven tvåbarnspappa men jag vill helt enkelt inte ha några utbrott eller avbrott. På majoriteten av ”Multitudes” förskonar den milda kanadensiskan oss till och med från trummor.
De rytmiska experiment som har varit närvarande under hela Feists karriär, och som kännetecknade hennes kommersiella kulmen som artist i mitten av nollnolltalet, finns bara sporadiskt här. Främst i den Björk-doftande öppningen ”In lightning” och den trippiga ”I took all of my rings off”. Men även de utbrotten är av det skonsammare slaget. ”Borrow trouble” må vara symfonisk men det känns som att alla i ensemblen håller tillbaka, inte minst sångerskan själv.
Tillåt mig också att häpna över hur välljudande musiken är. Feist och gitarristen Amir Yaghmai låter krispiga men samtidigt fullkomligt naturliga, som placerade mitt i rummet. Producenterna Mocky och Robbie Lackritz ser till att musiken inte stannar i Joni Mitchell-pastisch – den är tvärtom subtilt modern.
”Multitudes” kunde inte ha kommit mera lägligt. Den här typen av folkpop har alltid haft nära till naturen, och att lyssna på de tolv vaggvisorna ger samma försiktiga energiinjektion som ett knippe lila krokus vid väggen. I ”Become the earth” adresserar Feist mer direkt Moder Jord till darrande stråkar.
I sina absolut starkaste stunder verkar ”Multitudes” nästan utspela sig utomhus. Singeln ”Hiding out in the open” blir som en programförklaring till sångerskans egen musikaliska berså. Feist hummar fram sina minnen från svunna somrar, kaliforniska vintrar och magnoliaträd. En citronfjäril flyger förbi i vinden.
BÄSTA SPÅR: ”Hiding out in the open”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik