Zelmerlöw får ursäkta – Carola är en cerise lucia

Per Magnusson

helskärm

KONSERT Det är orättvist att ställa vilken artist som helst på samma scen som Carola. Alla bleknar bredvid en cerise lucia.

Men tillsammans med Måns Zelmerlöw blir det en väl avvägd, varm och lagom glittrig julshow.

Carola och Måns Zelmerlöw
Plats: Husqvarna Garden, Jönköping. Publik: 3 000. Längd: En timme och tre kvart. Bäst: ”Nu tändas tusen juleljus” och ”Tro”. Sämst: Zelmerlöws ”Kära vinter” kanske inte tillför så mycket till den svenska julsångboken. Fråga: Vad gör John Farnhams ”You’re the voice” här?

JÖNKÖPING. Tillsammans turnerar Carola Häggkvist och Måns Zelmerlöw från Malmö i söder till Luleå i norr med gemensamma julshowen ”A grand Christmas”. Det börjar i en småländsk hockeyarena. I taket firar flaggor HV71:s fem SM-guld. Baconsvålar ur pappersförpackning. Doften av parfym och högtidlig förväntan.

Det lyxiga trettonmannabandet intar den enorma scenen. Carola och Måns är placerade på varsin flank. Herren till höger får ursäkta – Carola är en artist av helt egen kaliber. Någon som det alltid händer saker kring. Som när precis allt går fel i inledningen. Klänningen som smidigt ska falla av till förmån för en glittrig variant krånglar. En scenarbetare får rycka ut. Sedan tappar Carola mikrofonen. Bara för att snubbla på orden i första pratan: ”Dubbel glädje är delad glädje… nej, tvärtom!”. Carola låter detta påverka henne till noll procent. Så jobbar ett proffs.

Zelmerlöw tar igen som entertainer. Där är han en trygg hand på axeln, en programledare av rang, alla bröllops dröm-toastmaster. Han beskriver bland annat sin kollega som ”ett evangelium på två ben.” Artisterna kompletterar varandra utmärkt. Den stabila underhållaren, den fladdriga men briljanta gospeldivan. Den förstnämnde tar klädsamt rollen som fanboy – duon har en fin och komisk kemi.

När Zelmerlöw däremot tar av sig kavajen, sätter sig på en pall och sjunger ”The Christmas song (Chestnuts roasting on an open fire)” landar resultat förvillande nära Brothers-reklam. En uppvisning i förföriska leenden och sjudagars skäggstubb. Han saknar tyngden som krävs för att landa den brasknäppande klassikern.

De två artisterna har sina egna akter och snart är Carola tillbaka på scenen i en Sia-lik, överdimensionerad kreation på axeln. Hennes stämband och närvaro verkar ha direktkontakt med gud. Dynamiken är otrolig. Ibland håller hon mikrofonen en halvmeter från munnen och sjunger svagt, som för cellisten bredvid. I nästa stund brister hon ut i fullödig feeling. Fascinerande med sångerskan Carola är att hon är långt ifrån perfekt. Hon kommer stundvis så mycket i zonen att hon hamnar i ofas med bandet.

Men vad gör det när hon, likt en glimrande Jungfru Maria, luftgungar sitt barn i ”Himlen i min famn”? Eller när hon i Marie Fredrikssons ”Tro” nästan spricker av vilja att missionera en annan verklighet än den nattsvarta utanför, där alla släcker lampor och bara ljuset från tv-nyheter om krig och klimatkatastrof flimrar hopplöst i vardagsrum.

Och givetvis står det skrivet på tomtens egen önskelista att allt ska mynna ut i ymnig gospel. Det är tur för oss på de främre raderna att det inte finns en blomkruka någonstans i närheten.

Den Band Aid-nostalgiska singeln ”Let’s sing (It’s Christmas time) och en akustisk mash-up av artisternas största hits, ”Främling” och ”Heroes”, får också plats ikväll.

Julmusik är den enda genren som kommer undan med att vara gränslöst konservativ. Allra finast är faktiskt ”Nu tändas tusen juleljus”. Carola gör inte mer än vad som krävs med den. Zelmerlöw är en i kören bakom henne. När han tar över rampljuset och Carola skrider av scenen i röken, som en cerise lucia, är det ändå henne man följer med blicken.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik