Skivrecensioner

Billie Eilish tar tillbaka sin egen historia

Av: 

Natasha Azarmi

Billie Eilishs andra album lever upp till förväntningarna.
Billie Eilishs andra album lever upp till förväntningarna.

MUSIK

ALBUM Den kusliga ljudbilden är så gott som borta. Men Billie Eilish fortsätter att sätta ord på mörkret som ingen annan.

Betyg: 4 av 5 plus
Billie Eilish
Happier than ever
Darkroom/Interscope/Universal

POP Billie Eilishs debutalbum förändrade den kommersiella popmusiken. 17-åringen sjöng om ångest, självtvivel och mardrömmar och ramade in orden i spöklika arrangemang.

Tillsammans med storebrorsan Finneas satte hon ett bestående avtryck från sovrumsstudion hemma i Los Angeles. I dag är våra mest intressanta popstjärnor unga tjejer som gör musik av sina dagboksutdrag: Olivia Rodrigo, Clairo, Girl In Red och, självklart, Billie Eilish själv.

”Happier than ever” blir hon ännu mer personlig. Hon sjunger om tonårstiden i rampljuset och om de olika sorters övergrepp som gjorts på vägen, av skivbolagschefer, ex-pojkvänner och paparazzifotografer.

Och av omvärlden. Popstjärnans karaktäristiska look med grönsvart hår och löst sittande outfits blev hela världens favoritämne att diskutera. Alla verkade ha en åsikt om hennes kropp och kläder, paparazzifotograferna började gömma sig på de mest obskyra av platser för att lyckas knäppa en bild på hur hon ”egentligen” ser ut.

Något hon berättar om rakt upp och ner på starka ”Overheated”. ”Not my responsibility” är spoken word där Eilish över en kuslig ljudbild reflekterar över den ständiga objektifieringen:

”Would you like me to be smaller, weaker, softer, taller?/Would you like me to be quiet?” frågar hon viskande, lika ömsint som ironiskt.

Men det är ett av få tillfällen där musiken omfamnas av ett direkt mörker.

Eilish rör sig långt ifrån de skarpa basgångarna och triphopen på debutalbumet. Beatsen är vaggande, ljudbilden mer melodisk och hämtar lika mycket influenser från jazz som r’n’b.

Ibland består musiken bara av en akustisk gitarr. Det ger Eilish mer utrymme till att experimentera med sången. Titelspåret börjar som en lågmäld ballad om en kontrollerande och betydligt äldre ex-pojkvän men plötsligt ryter 19-åringen ifrån och skriker från lungorna.

Det är hennes överlägset bästa sångprestation hittills.

Chansen finns att den som letar efter en ny ”Bad guy” eller ”Bury a friend” blir djupt besviken. Billie och Finneas har knappast varit ute efter att skriva nya storslagna refränger för festivalpubliker att skandera.

”Happier than ever” handlar i stället om att ta tillbaka sin egen historia.

Och oavsett om hon sjunger om giftiga ex-pojkvänner eller rätten över sin egen kropp känns Billie Eilish åter igen som en av 2000-talets mest självklara berättare.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ANNONS EXTERN LÄNK

Upptäck höstens nyheter från Carin Wester – handla hos Åhléns här

Åhléns

Publisert:

LÄS VIDARE

MARKUS LARSSON: Så bra är de nya Abba-låtarna

ÄMNEN I ARTIKELN

Skivrecensioner

Musikrecensioner

Musik

Billie Eilish

Pop