”Born in the USA” född för att bli missförstådd

Av: Markus Larsson

Publicerad:
Uppdaterad:

Den amerikanska musiken är lika stor och stormig som landets historia.
Det är ett soundtrack om fattiga och rika, tragedier och optimism, krig och rasism.
Inför presidentvalet skriver Markus Larsson om tio låtar som skakade, lyfte och förändrade USA.

 

7. ”Born in the USA” (Bruce Springsteen, 1984)

Det finns otaliga låtar med ordet ”born” i titeln.

”Born to be wild”. ”Born on the bayou”. ”Born to run”. ”Born to be alive”. ”Born to lose”. ”Born to be my baby”. ”Born to make you happy”. ”Born to boogie”. ”Born to die”.

Det ger musiken och berättelserna en större tyngd. Att vara född till något signalerar att man har ett öde att uppfylla eller fly från. Det var på sätt och vis givet på förhand att just Bruce Springsteen en dag skulle döpa en låt till ”Born in the USA”. Få rockartister, om ens någon, har grubblat över vad det innebär att vara amerikan med lika stor framgång. Att vara född i USA innebär att ärva en mytologi. Cowboys och amerikanska ursprungsbefolkningen, skyskrapor och öppna highways, öknar och Redwood-skogar, raskravaller och krig, Hollywood och Wall Street, presidenter och Marilyn Monroe.

Över allting svävar löftet om att du föds till att uppfylla den amerikanska drömmen, att hårt arbete lönar sig, att du kan bli vad och vem du vill. I verkligheten når de flesta inte dit. Och där jobben försvinner, fabrikerna läggs ner, affärerna stänger, äktenskapet tar slut och drömmen dör börjar Bruce Springsteens bästa låtar. Det är arbetarklassens vardag och liv, i många fall Trump-väljarna som Hillary Clinton med sällsynt olycklig tajming kallade för ”bedrövliga” och ”sorgliga”, han klär i heroisk rock’n’roll.

I ”Born in the USA” förenas två av Springsteens mest laddade ämnen, klass och Vietnamkriget. Vietnam är ett sår som aldrig läker, allra minst hos Springsteen själv. På scen och skiva har han försökt uttrycka sorgen och skammen över att ha lyckats ducka militärtjänsten medan andra vänner reste i väg och dog. Och de som kom tillbaka var inte sig själva längre. Vietnamveteranerna behandlas dessutom ofta som ett smittsamt virus, något man undviker och struntar i. Resterna av ett skamfyllt krig som ingen vill veta av.

”Born in the USA” kan vara Bruce Springsteens argaste låt. Den bränner nästan hellre flaggan än hyllar den. Givetvis är den också, tack vare sitt dundrande arenastompiga sound, född för att bli missförstådd. Låten omfamnas i lika stor utsträckning av flaggviftande patrioter. Till och med den sittande presidenten Ronald Reagan, Springsteens ideologiska fiende, hyllar den i sina kampanjtal.

Länge är det bara en låt som Bruce Springsteens kämpar med. ”Born in the USA” skrivs redan till albumet ”Nebraska”, spelas in tillsammans med E Street Band och läggs på hyllan i två år.

Springsteen vet inte vad ska hända när de testar låten första gången. Han vet inte att de bara kommer köra igenom låten två gånger live i studion, att den andra tagningen kommer vara den som hörs på skivan, att låten snart ska falla sönder i ett improviserat trumkaos, att den kommer bli den inofficiella nationalsången i USA i åratal framöver och göra honom till 80-talets mest kända jeansröv.

Pianisten Roy Bittan börjar spela en melodi på en synth. Trummisen Max Weinberg lägger ett marschliknande beat. Springsteen går fram till mikrofonen. Han tar i så att venerna på halsen liknar vattenslangar:

”Born down in a dead man’s town, the first kick I took was when I hit the ground...”

Fotnot: Resten av artiklarna i serien ”Larssons amerikanska sångbok” publiceras löpande fram till presidentvalet den 3 november.

Publicerad:

LÄS VIDARE