Korn får korn på att ha kul

Uppdaterad 2018-08-24 | Publicerad 2014-05-10

Levererar en bombmatta av nedstämt sekelskiftesmuller

Comebackuppskjutningen kom av sig en smula efter en albumbesvikelse förra året.

Att detta inte märks mer än här och där är beundransvärt och föranleder en rafflande slutsats:

Efter turbulenta år har metal-pionjärerna hittat en skön trivsel­nivå. Inte så spännande, men troligen bättre än på länge.

Fler än jag har troligtvis dragit skämtet om att Korn gav en butter methskalle till Gud och fick en solstråle­gitarrist åter ett par varv för långt vid det här laget.

Likväl är det så. Skillnaden mellan dagens Brian ”Head” Welch - extrovert plektrumkastande likt upp­dopad av huvud­stadens samlade dopaminlager - och det tidiga 2000-talets ryggkrökta surpuppa säger lika mycket om gitarristens egen resa som om gruppen i stort.

För, minsann, nog ser det ut som att kvintetten har riktigt kul på scenen. Reginald ”Fieldy” Arvizu lufsar runt likt ett sönder­tatuerat penntroll med James Hetfield-borst anno 2006 på hakan och gnider bashalsen mot baken, James ”Munky” Shaffer kastar allt som oftast uppskattande blickar mot sina kamrater medan Jonathan Davis tyglar såväl viskningar som rop med ett leende.

Teletubbies-twerk

Som lättfotad fredagsunderhållning är det imponerande effektivt. Inför en dekor som ställer en twerkande Miley Cyrus rumpa mot rumpa med Teletubbies och Torontos crack­rökande borgmästare Rob Ford rullar Bakersfieldgruppen ut en imposant bombmatta av nedstämt sekel­skiftes­muller som står sig slående bra än i dag.

Torrt och stelt

Vilket också blottar gruppens största brister. Satta i ett sammanhang med bland andra ”Got the life”, ”Shoots and ladders” och en fantastisk extranummer­trio blir nämligen bidragen från fjolårets ”The paradigm shift” ännu torrare och stelare.

Det nyrenoverade Korn förtjänar verkligen bättre material än så att jobba med. Speciellt när formen i övrigt tycks vara så betryggande och trivsam.

Följ ämnen i artikeln