Tame Impala hamnar i skuggan av The Streets

Uppdaterad 2019-06-11 | Publicerad 2019-06-06

Tame Impala avslutar Gårdens första dag.

KONSERT Precis som i fjol är det svårt att kritisera Gårdens val av dragplåster.

Men i år lyser det ena starkare än det andra.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Tame Impala
Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
The Streets
Plats: Trädgårdsföreningen, Göteborg. Publik: 6000 besökare. Längd: 90 minuter (Tame Impala) och en timme (The Streets). Bäst: ”Never went to church” och ”Fit but you know it” med The Streets. ”Elephant” med Tame Impala. Sämst: Trots en större publiksiffra än i fjol är det märkligt att Gårdens dragplåster inte drar ännu mer folk.


GÖTEBORG. Det var något alldeles särskilt med Garden i fjol. Inte minst hur festivalen gick från avslappnad picknick till fullskalig känslofest lagom till dragplåstren Future Islands och The National.

Till festivalens första upplaga hade man bokat fem band som alla föll under genren indierock. Men redan då var arrangörerna på väg någon annanstans och i en intervju beskrev de festivalen som ”ett koncept som ska vara dynamiskt och anta många skepnader”.

I år finns den varma och intima stämningen kvar. De allra flesta ligger i gräset när Cautious Clays mjuka soulröst sköljer över området.

Men nu har Garden blivit Gården – en tvådagarsfestival med två olika scener och 17 akter.

Med psykadeliska Pond, elektroniska Yaeji och souliga Cautious Clay kämpar jag med att hitta en röd tråd redan under festivalens första timmar. Enligt arrangörerna handlar det om att samtliga bokningar är ”spännande och även exceptionella liveartister”.

Det går knappast att säga emot.

När Mike Skinner går upp på scen ödslar han ingen tid. Redan i inledande ”Turn the page” hoppar sångaren ner i publikhavet och vrålar ”It's very nice to meet you, okay?”.

I dag är det svårt att tro att Skinner bestämde sig för att lägga The Streets på hyllan för åtta år sedan. Energin är otrolig, inte minst under ”Don't mug yourself”. Ingen i publiken står still. Inte heller Skinner som drar fram en högtalare och ställer sig på den.

Under ”Never went to church” sänker han i stället tempot och blir fullkomligt sårbar när han sjunger om sin bortgångna pappa. Orden rinner ur honom med så mycket känsla: ”I miss you, Dad/But I've got nothing to remind me of you”.

Visst, det känns ofta som att The Streets fastnat i 2005 och det är svårt att inte längta efter någon form av utveckling.

Men Mike Skinner kompenserar med sin otroliga närvaro och publikkontakt.

Under ”Fit but you know it” uppmanar han kvinnliga fans till att publiksurfa. Sedan sprutar han champagne och hoppar ner i folkhavet för att surfa själv.

Bakom scenen står Tame Impalas sångare Kevin Parker och håller sig för magen av skratt.

Det är en ynnest att få se Tame Impala på en så liten scen. Bara i vår har de avverkat jättefestivaler som Coachella, Boston Calling och Primavera.

Där Mike Skinner tog i från tårna har australiensarna en betydligt mer lågmäld närvaro. Under ”Let it happen” ställer sig Kevin Parker vid scenkanten, dricker en klunk vatten och väcker ett stort jubel. Sedan går han långsamt omkring på scen medan bandet fortsätter att spela.

Jag minns fortfarande Tame Impalas bejublade spelning på Way Out West för sex år sedan. Det var så bra att benen vek sig.

Än i dag är de obegripligt tighta.

Men varken bandets storslagna scenshow eller sparsmakade scenspråk kommer till sin rätt på en liten scen och framför en gles publik.

Och när Parker försöker säga något roligt – som att övertyga publiken om att han precis sett en eldfluga (”Do you have those in Sweden?”) – faller det ofta platt.

Men det finns undantag. Särskilt när sångaren lägger sig ner vid scenkanten och sjunger ”Yes, I’m changing” eller när tusentals festivalbesökare klappar med i introt till ”Why won’t you make up your mind?”.

Och under ”Elephant” når bandet det ena musikaliska crescendot efter det andra, precis som i ”Apocalypse dream”. Kevin Parker spelar sitt gitarrsolo med så mycket inlevelse att han nästan faller ner på knä.

Ändå står jag kvar med en gnagande väntan på något mer.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik