Harry Styles bjuder på oväntad snarkfest

Publicerad 2018-03-19

Det blir som bäst när Harry Styles lägger ifrån sig gitarren.

KONSERT Det hade kunnat bli så bra.

Men Harry Styles första svenska arenabesök på egna ben blir istället ett antiklimax.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Harry Styles
Plats: Globen. Publik: Inget svar från arrangören ännu men inte fullsatt. Längd: Drygt 90 minuter. Bäst: "Sign of the times" och "Kiwi". Sämst: Väldigt mycket känns som en enda stor parentes.


Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag hörde Harry Styles debutsingel "Sign of the times". Vid crescendot fem minuter in satt jag i total förvåning. Det var en av de mäktigaste rocklåtarna jag hade hört på väldigt länge. Hur kunde den komma från någon som spenderat de senaste sju åren i 10-talets största pojkband?

Men jag borde inte ha blivit förvånad. Under hela sin tid i One Direction skiljde sig Styles från sina bandkompisar.

Han tog ansvaret till att underhålla när de andra inte verkade orka och var flera gånger den som bar gruppen på sina axlar. När han fick större spelrum och började skriva låtar åt pojkbandet blev hans förkärlek till pianoverser och stora refränger tydlig.

Och vid uppbrottet banade han sin egen väg. Hans tidigare kollegor har gått i Justin Bieber och Ed Sheerans fotspår och Styles själv hade enkelt kunnat bli One Directions svar på Justin Timberlake.

Men det intresserade honom inte. Istället vände han sig till rockikoner som Mick Jagger och David Bowie.

Det hade kunnat bli så bra. Men Styles första svenska arenakonsert på egna ben blir istället ett antiklimax.

När han kliver upp på scenen i laxfärgad kostym och med enormt självförtroende känns han redo att ge allt. Han dansar ledigt och flänger med armar och ben.

Sedan händer något; tre ljumna ballader och en startsträcka som varar alltför länge. Jag märker mig själv sucka varje gång han inte lägger ifrån sig gitarren.

Men Harry Styles är Harry Styles och få kan skapa öronbedövande jubel genom att bara peka på sin publik. De engagerade fansen hörs som starkast under ”Stockholm syndrome” och ”If I could fly” — två One Direction-låtar som tidigt hintade om att Styles var på väg någon annanstans. Men i kväll verkar publiken betydligt gladare över att få sjunga dem än huvudpersonen på scen.

Ett par gånger under kvällen plockar 24-åringen fram sina bästa ess ur rockärmen. "Sign of the times" blir mycket riktigt en av de mäktigaste låtarna Globen kommer att få uppleva i år.

Och "Kiwi" är en energisk rockdänga som lyfter fram sångarens starkaste sidor: rösten, charmen och den nonchalanta lekfullheten.

Kanske var det för tidigt, Harry Styles spelade ju trots allt i Stockholm för bara fyra månader sedan. För på en Globenspelning går det faktiskt inte att förlita sig på ett par höjdpunkter och ett charmigt mellansnack.

Jag går därifrån i total tomhet och hoppas att han inte redan tröttnat på rollen som rockstjärna.


LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!