Lena Philipsson: ”Känns väldigt personligt”
Publicerad 2015-08-11
Nya singeln handlar om ett uppbrott
Lena Philipsson är tillbaka - mer personlig än någonsin.
På Allsångsscenen på tisdagen framför hon nya singeln ”Jag är ingen älskling”.
– Den handlar om ett uppbrott och smärtan i det som jag tror att alla kan känna igen sig i, säger hon till Nöjesbladet.
Det har gått tre år sedan en av Sveriges mest folkkära artister, Lena Philipsson, 49, släppte nytt.
Nu är hon tillbaka med helt egenskrivet material och första singeln får folket höra för första gången på Allsångsscenen på tisdagskvällen.
– Jag hoppas att det går bra. Jag är lite nervös och kommer kanske att sova en centimeter ovanför madrassen i natt, hovra lite ovanför.
Lena Philipsson har skrivit både musik och text själv till samtliga låtar på det kommande albumet som släpps den 25 september.
– Det var väldigt länge sedan jag gjorde det, det var väl runt 1997. Det känns väldigt personligt. Jag tycker det var kul att ta fram själva musicerandet igen. Det var så det började en gång i tiden när jag var i 15-årsåldern, då var jag vid pianot och det var en lite jazzigare stil. Det finns ett par låtar som verkligen påminner om det gamla och det tycker jag är kul. Jag ville göra något eget och lite tyngre.
Vill inte prata om relationer
Sedan senaste albumsläppet har hon skiljt sig från Per Holknekt och hittat kärleken igen i Pierre Leander sedan 1,5 år tillbaka. Men relationer är inte något som Lena Philipsson känner för att prata om.
– Det är saker som händer i livet. Jag är inte så förtjust i att prata för mycket om det, det har en tendens att få spin-off-effekter på fel sätt. Men jag tror att alla kan känna igen sig i att det är tufft när man skiljer sig från någon.
”Handlar om ett uppbrott”
Nya singeln ”Jag är ingen älskling” handlar just om ett uppbrott.
– Alla låtar på skivan har relationstexter och det är klart att jag plockar från mitt eget liv och från vänners liv också. Minsta lilla ord måste kanske inte stämma överens. Några låtar på skivan är lite lättare och lite gladare, andra är lite tyngre. ”Jag är ingen älskling” handlar om ett uppbrott och smärtan i det som jag tror att alla kan känna igen sig i.
Efter nästan 30 år som artist känner hon att det fortfarande finns mer att göra.
– För mig är det här jag gör nu en ny grej. Jag blir förvånad själv över att det finns nya saker som jag vill göra och när man upptäcker att det finns kvar saker att göra. Jag är väldigt sugen på det här nu.
Du fyller 50 nästa år, hur känns det?
– Skitkonstigt. Verkligen. Men jag ser ju siffrorna, så det måste ju stämma! Men det är det klassiska, man känner sig lite likadan. Men jag känner av och ser därborta i fjärran att allt det här med tiden som inte varar för evigt, vad det är för saker jag brinner för, vad vill jag göra, vad har jag kvar. De tankarna börjar komma. Jag vill jobba och fortsätta utvecklas.
Kan du tänka dig att ställa upp i ”Melodifestivalen” igen?
– Nja, det har jag svårt att tänka mig. Tiden går vidare och det gick ju så himla bra sist. Jag tror att det finns en stor risk att det inte går lika helt enkelt. Det är en svår fråga. Det är ett sådant stort forum, det är många som tittar och det får en stor genomslagskraft. Det är bra och effektivt. Men jag har varit med så många gånger. Det vore väl fantastiskt om man inte behövde gå den vägen, känner jag.
Lena Philipsson om...
... Nya skivan:
– Jag hoppas att skivan ska sälja, men jag vet hur det är i dag och att man streamar mycket, så jag vet inte hur det är nu i landet när man släpper ett fulllängdsalbum. Men jag ser jättemycket fram emot att jobba med låtarna och koncentrera mig på musiken.
... Pressen:
– Det blir extra mycket ansvar. Det är jag som skrivit och nu kanske alla litar på att det ska bli bra. Men jag är nöjd och då vet jag att jag inte kan göra mer än så. Sedan får vi se. Jag tycker att jag har fått bra respons när jag spelat för folk, att de gillar att det är mer personligt.
... Sin personliga favorit bland sina hitlåtar:
– Jag tycker det är kul om man får med sig publiken och då är det ju de mest kända låtarna. Men jag tror att den jag fortfarande inte tröttnat på är ”Lena Anthem”, för det är en ösig låt och då röjer jag lite och kör en tuff stil. Den är fortfarande kul. Man hinner tröttna på vissa låtar, som ”Dansa i neon” och ”Kärleken är evig”. Jag gillar fortfarande dem väldigt mycket men det där pendlar, det beror på hur mycket man jobbar.