Taylor Swifts lavendelfärgade popmusik är allt
Uppdaterad 2022-10-25 | Publicerad 2022-10-21
ALBUM Tänk om alla artister fungerade som Taylor Swift. Det här var ju precis den popmusik jag önskade att hon skulle göra just nu.
”Midnights” går i midnattsblå och lavendel och landar när hösten är som vackrast.
Taylor Swifts
Midnights
Republic/Universal
POP Efter folksviten ”Folklore” och ”Evermore”, där Taylor Swift tog sina nopprigaste cardigans till Aaron Dessners studio i Hudson Valley, befinner hon sig på ett blank space i karriären. Den amerikanska dagstidningen USA Today har kallat ”Midnights” för det mest haussade albumet i Swifts karriär. Det är ingen överdrift.
För var skulle hon ta vägen nu?
Ett konceptalbum om tretton sömnlösa nätter i ett liv kunde i händerna på vilken annan popstjärna som helst lätt bli en potentiell katastrof. Men vi som har följt Swift sedan pånyttfödelsen med ”Red” vet ju att hon har legat vaken om nätterna precis som vi. Det hörs i varenda blyertsstreck att hennes popnoveller har en personlig avsändare.
Omslaget är lika delar ikonisk vinyl, Roxy Music och franska Vogues 70-tal. Ett väsentligt steg bort från den jordiga paletten på föregångarna.
Tionde albumet tar avstamp i en lavendelfärgad popmusik som tonsätter himlen just när den går från midnattsblå till morgon och jag pulsar genom löven till det lokala kaféet. En dimmig popmusik som placerar sig mittemellan forna Swift-pärlor som ”You are in love” och ”False god”.
Swift pleasar varken Mojo-prenumeranterna som önskar att hon stannade i ”Folklore” för alltid eller skivbolaget som vill att hon ringer in fler Max Martin-refränger. Hon lyssnar bara på sin egen röst, precis som vanligt. Det kan låta som en fundamental sak för en artist, men prova att ha 228 miljoner följare på Instagram och försöka hålla kursen.
Taylor Swift är en hantverkare av rang. Den detaljrika refrängen till ”Maroon” gränsar till poesi. ”The burgundy on my t-shirt/When you splashed your wine into me/And how the blood rushed into my cheeks/So scarlet, it was.”
Jack Antonoff, den samtida popmusikens mest egensinniga producent, lindar lyhört in hennes nattliga anteckningar i skeva syntar, luddiga beats och spöklik bas. Länge utgjorde Swifts och Antonoffs sånger kronjuvelerna på varje Swift-album. Nu är deras samarbete allt. Bara skivans enda gäst Lana Del Reys röst tillåts segla som ett eko vid horisonten i låten ”Snow on the beach”.
”Midnights” kan vara Taylor Swifts jämnaste album hittills. Det framstår lika mycket som tretton sånger som funnits med henne länge som ett verk som bara går att skriva en gång i livet. Det är popmusik om två personer som blir förälskade i varandra på precis samma gång. Ett omöjligt mirakel, som snö på en strand.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik