Vi är skyldiga att vara mer som er

”När jag ser er som vallfärdar till Kungsträdgården för att ert engagemang förvandlats till röster som lyfter karriärer och sätter avtryck”.

Rockbjörnen 2017 lärde mig en sak:

Vi borde alla vara mer som er.

Det var hon som stannade kvar i mitt minne, den där söndagen i juni när några av världens största artister försökte läka såren från en attack som vi aldrig kommer att glömma.

Tonårstjejen som hade skrivit 22 namn på baksidan av sin vita t-shirt. Och hur hon bar dem, på sin rygg, samtidigt som hon dansade med händerna i luften och blicken i skyn på Old Trafford Cricket Ground i Manchester.

Tjugotvå namn som alla hade gått förlorade tretton dagar tidigare. Hon hade skrivit dem med någon form av tuschpenna och hon stod aldrig stilla. Lät sig aldrig dämpas. I stället exploderade hon i takt med musiken för varje låt. Levde. Levde ut och levde vilt i smutsiga sneakers och korta jeansshorts.


Hennes engagemang och musikglädje kunde ha dött där, när någon valde att förvandla en arena av kärlek till en verklig mardröm.

Men det gjorde det inte.

Och utanför samma arena, där hon dansade outtröttligt och bar engagemanget hos människor som dött vidare på sin rygg, hade unga människor köat hela dagen. Orädda och viljestarka i protest mot terror.

För den förenande kraften i engagemang är starkare än allt. Den får tusentals att resa sig tillsammans.


Och jag tänker på det, när jag ser er. När jag ser er som vallfärdar till Kungsträdgården för att ert engagemang förvandlats till röster som lyfter karriärer och sätter avtryck.

Hur ni bär varandra, i konsertköer och publikhav och på sociala medier. Hur ni hittar allierade och skapar minnen. Hur inget, inget, inget kan sänka er. Inga kötider. Inget väder. Inga besvikelser. Ingen terror.

Och jag tänker att vi är skyldiga att vara mer som er. Att vara glada och lyckliga och orädda. Engagerade. I att leva och leva ut. I att forma en bättre värld. I att förenas och skratta och hitta anledningar att brinna.


Att det bästa vi kan göra, för oss själva eller andra eller den här världen, är att leva ut det som känns bra. Alltid och oavsett.

Det är exakt det ni gör.

Låter ert engagemang lyfta liv och möjligheter till nya nivåer, och förenas i något som ingen annan kan ta ifrån er.

Tack för att ni gör det tillsammans med oss. Varje år, varje sommar.

Vi ses igen nästa år.

Följ ämnen i artikeln