Patti Smith till Skeppsholmen

Patti Smith spelar på Stockholm Music & Arts i sommar. Tre kvällar i rad ger hon, tillsammans med bland andra sonen Jackson, akustiska och till hälften improviserade konserter i Moderna museets trädgård.

Just nu befinner hon sig tillfälligt Kalifornien. Patti Smith och manusskribenten John Logan, skriver manus efter "Just kids", hennes självbiografiska bok om ungdomsåren i New York, Robert Mapplethorpe och Rimbaud. Boken ska bli tv-drama i flera avsnitt för kanalen Showtime, men så mycket mer kan hon inte säga. Allra minst när det ska vara klart.

– Det kommer förmodligen att filmas med unga okända skådespelare, men just nu skriver vi manus, det är det tidigaste steget i processen, berättar hon, med Stilla havet framför sig, på telefon från Los Angeles.

Mer intimt

I fjol firade hon 40-årsjubileet av sin debutskiva "Horses" med att turnera i 45 europeiska städer, däribland Göteborg på Way Out West.

I sommar gör hon bara några få utvalda spelningar och de tre på Skeppsholmen skiljer sig från de övriga berättar hon. Framför festivalens nya trädgårdsscen ryms en publik på blott 1 500 personer, de hugade får köa. Där spelar även Loney Dear, Nicole Sabouné och Cherrie och tanken är tilltalet ska bli intimare.

Tillsammans med tre musiker, inklusive sonen, ska Patti Smith ge en konsert som rymmer rock'n'roll, poesi och "experimenterande". Ingen kväll blir den andra lik.

– Vi kommer att spela rock'n'roll men det blir ingen rockkonsert. Det blir något helt unikt.

Ny bok på gång

Skriver gör hon som vanligt, det vill säga varje dag. Just nu poesi men också på vad hon beskriver som "en systerbok till 'Just kids'" som handlar mer om musik. Senare i år fyller hon 70, men frihet handlar fortfarande om att arbeta som och när hon vill.

– När jag hade små barn kretsade mitt liv kring dem, jag letade inte efter personlig frihet, men jag har alltid varit fri i sinnet att skapa. I dag är jag så fri en människa kan vara som snart fyller 70. Men jag tror att frihet handlar om ett mentalt tillstånd, man måste vara öppen och medveten om vad man vill i livet.

– Jag har aldrig brytt mig om att ha en karriär. Under en period uppträdde jag inte på 16 år, men jag tänkte ändå på mig själv som konstnär, även när jag skurade golv. Många behöver publikens bekräftelse för att vara konstnärer, men det gör inte jag. Det är också ett slags frihet.

Hon gläds åt unga amerikanska popartister, i synnerhet de kvinnliga, samtidigt som hon själv inte känner sig som en del av den amerikanska musikscenen. För egen del föredrar hon ensamhet och skrivro.

– Jag är en solitär person, att stå på scenen är mitt sätt att knyta kontakt med människor, jag är glad att jag har möjligheten men det är inte den jag är egentligen.

Erika Josefsson/TT