Hannah, 20, är mamma – till fyra dockor

Louise Åström

Ser dockorna som sina bebisar

Hannah, 20 år, ser sig själv som en mamma.

Hennes barn är dockor som hon tar hand om som om de vore mänskliga barn.
– Jag tror att de kommer vara med mig livet ut, säger hon till Nöjesbladet.

Hannah, 20 år, bor på Öland. Hon är en av personerna som tittarna får möta i avsnitt två i nya säsongen av tv-programmet "Outsiders" på Kanal 5. Hannah är mamma till fyra dockor. Hon ser dem som sina barn som hon gullar med, matar, handlar kläder till och har med sig i vagn och bärsele.

– Mina dockor och min hund är det jag kämpar för varje dag. Dockorna och hunden är allt, säger hon.

När Hannah är på jobbet får dockorna stanna hemma, även om det är jobbigt för henne.
– Det är väldigt känslosamt att vara ifrån dem. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men jag kan inte vara borta i en hel vecka från dockorna. Då får de följa med. En dag är det längsta jag klarar mig utan dem.

Första dockan

Första dockan fick hon i julklapp av sina föräldrar när hon var 16 år. Hannah berättar hur hon inte mådde bra under tonåren men att dockan väckte något i henne som fick henne att må bättre.

– När jag blev mamma till min första bebis förändrades i stort sett allt. Det var så mycket kärlek jag kunde ge henne och det var en helt fantastisk känsla, säger hon i programmet.

– Nu kan jag bebisgosa med dockorna eller byta kläder eller blöja på dem. Man känner ett visst ansvar och blir varm i hela kroppen. Allt är bara så gulligt. Det hjälper mig så otroligt mycket, varje dag. Det räcker med att de finns så blir jag helt lugn. Jag vet inte vad jag gjorde med mitt liv innan jag hade min hund och mina dockor.

Många fördomar

Med i programmet är också Hannahs mamma och hennes barndomsvän Sara. De har accepterat Hannahs dockor. Men när hon rör sig på stan eller lägger upp bilder på nätet på dockorna finns det personer som ger henne negativa kommentarer.

– Någon skrev att jag var störd i huvudet och borde skaffa riktiga barn istället för att leka med plastdockor. Men jag väljer att fokusera på de positiva kommentarerna jag får från mina vänner istället för att lyssna på människor som bara vill trycka ned mig i ett hål, säger hon.

”De är mina bebisar”

I programmet får Hannah hem en ny docka som hon packar upp med stor entusiasm. Hon har lagt ner mycket tid på att välja ut dockan och berättar att det finns risk för att en av de andra dockorna kommer att bli svartsjuk på tillskottet.

– När jag får en ny docka är det som att allt bara kastas åt sidan. Det är bara jag och den nya lilla bebisen. Från att vara ett långt väntande till att bli hysteriskt kaosigt blir allt plötsligt väldigt lugnt. Det är helt magiskt. Det går inte att beskriva. Det är en väldigt speciell känsla när man får se dockan för första gången i verkligheten.

”Ska ha dockorna livet ut”

Hannah tror inte att hon kommer att göra sig av med dockorna även om hon får egna barn.
– Absolut inte. Jag tror att de kommer vara med mig livet ut. Jag kan inte se mig själv utan dem. Jag vet inte ens om jag vill ha riktiga barn. Jag är inte redo att ta hand om ett riktigt barn utan tror att jag har hittat precis rätt med hund och dockor.

Hon berättar att hon är medveten om att dockorna inte är riktiga.
– Någonstans önskar jag att de vore riktiga. Samtidigt som jag inte gör det för jag tror inte att jag hade klarat av fyra barn ensam. Jag är fullt medveten om att de inte kommer dö ifall jag åker till jobbet. Jag vet ju det.

Är det svårt att sätta någon gräns för hur engagerad du kan bli i dockorna?
– Det är svårt att förklara var gränsen går. Det är väl upp till var och en. Så länge man är lycklig själv borde man få göra i stort sett vad man vill om det inte skadar någon annan.

Följ oss på Facebook