Ett underhållande historiskt sammelsurium

Så bra är Netflix ”Vikings: Valhalla”

Karolina Fjellborg

helskärm

TV-RECENSION Skäggiga män i djurhudar, krigiska kvinnor, mycket våld, lite naket, lömska intriger och en kakafoni av grova brytningar.

Netflix ”Vikings”-uppföljare levererar.

Vikings: Valhalla

Säsong 1

Av Jeb Stuart, med Sam Corlett, Frida Gustavsson, Leo Suter, Bradley Freegard, Jóhannes Haukur Jóhannsesson, Caroline Henderson, Laura Berlin, David Oakes.

HISTORISKT ACTIONDRAMA Netflix uppföljare till Michael Hirsts ”Vikings” (2013-2020) tar vid ungefär 100 år senare, framåt slutet av vikingatiden, och kickar i gång med Danemordet.

Den engelska kungen har tröttnat på de vikingar som har bosatt sig i hans land, och ger order om deras utrotande. Och när ryktet når Norden börjar Knut den store (Bradley Freegard), eller king Canute som de säger här, samla en hämndlysten vikingaarmé i Kattegatt. Dock bestående av inbördes trätande grupperingar, där vissa har hunnit kristnas och andra håller fast vid de gamla gudarna.

Det är utgångspunkten för ”Vikings: Valhalla”, som under sina första åtta avsnitt sedan delar sin tid mellan våld och intriger i England, och våld och intriger i Skandinavien.

Huvudkaraktärerna bygger alla på verkliga historiska personer. Förutom Knut finns varianter av Leif Eriksson (Sam Corlett) och hans syster Frejdis Eriksdotter (Frida Gustavsson), som här har rest från Grönland i jakt på en egen, personlig hämnd. Här finns också Harald Hårdråde (Leo Suter), Olof den helige (Jóhannes Haukur Jóhannsesson), Emma av Normandie (Laura Berlin) och jarl Håkon Sigurdsson – som dock inte längre är en vit man, utan en afrikanskättad kvinna (spelad av Caroline Henderson).

Men historienördar ska överlag inte lägga pannan i alltför djupa veck, för de kommer ändå inte att få saker och ting att gå ihop. Jeb Stuart har tagit sig många och stora friheter för att göra historisk action för en modern publik.

Med det sagt är ”Vikings: Valhalla” en underhållande batalj – när den väl slutar referera ängsligt till moderskeppet och man börjar få ordning på vem som är vem bland skägg, djurhudar och den kakafoni av grova brytningar som får varje viking att låta lite bakom flötet.

Krigsscenerna ser fantastiska ut, och medan man saknar lite av ”Vikings” mer säregna drag, sänder den här serien, när den är som absolut bäst, i stället ut en och annan angenäm ”Game of thrones”-vibb.

Både Joffrey och Littlefinger kan till exempel skönjas i det engelska hovet.

Visst finns det mycket att finslipa, men starten är lovande.

”Vikings: Valhalla” har premiär på Netflix den 25 februari.

Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv