Mejla

Sandra Wejbro

”Homeland” tror på Carrie – även när vi andra slutat

Nagelbitande final för långköraren

Publicerad:
Uppdaterad:
Carrie (Claire Danes) och Saul (Mandy Patinkin).
Foto: SHOWTIME/SVT
Carrie (Claire Danes) och Saul (Mandy Patinkin).

Efter nio år och åtta säsonger sätter ”Homeland” punkt.

De sista 63 minuterna är lika spännande som frustrerande – när cirkeln av förräderi äntligen sluts.

Även om ingen annan orkar älska Carrie längre är det uppenbart att serieskaparna fortfarande gör det.


Varning för spoilers för dig som inte sett finalen.


Det började 2011 med CIA-agenten Carrie Mathison (Claire Danes) och den dubbelspelande marinkårssoldaten Nicholas Brody (Damian Lewis). 2020 slutar ”Homeland” (SVT) med Carrie och Brody, åtminstone bildligt talat eftersom hon liksom honom misstänks ha värvats av fientlig makt, i det här fallet ryssarna efter fängelsevistelsen hos dem i förra säsongen.

Ännu en gång är hennes psykiska hälsa nedbruten, den här gången till den grad att hon själv inte minns exakt vad hon avslöjat för de ryska agenterna.

I början av säsongen försökte Saul Berenson (Mandy Patinkin) medla fred i Afghanistan, och var nära att lyckas, men allt urartar när den amerikanske presidenten dör i en helikopterkrasch och militanta krafter på alla sidor får fritt spelrum.

I USA sitter plötsligt en president som inte riktigt vet vad han vill och därför blir lätt byte för den skickligaste lobbyisten för tillfället. Han sätter hårt mot hårt (eftersom det är vad vissa ledare tror får dem att verka starka) och snart hotar kärnvapenkrig mot Pakistan, som anklagas för att gömma terrorister.

Foto: SHOWTIME/SVT
Carrie (Claire Danes) och Jevgenij Gromov (Costa Ronin).

 

Inför sista avsnittet är insatserna höga. Carrie pressas att avslöja Sauls agent inom den ryska underrättelsetjänsten, annars vägrar de lämna ut helikopterns färdskrivare som Jevgenij Gromov (Costa Ronin) lagt beslag på.

Saul vill prova andra sätt att stoppa ett eventuellt krig, men Carrie ser bara en utväg och väljer som vanligt det höga spelet. Hur ration ser ut mellan hur många hon valt att offra jämfört med hur många hon räddat är efter åtta säsonger ett tal som matematiker skickligare än mig gärna får sätta tänderna i.

 

Den långa resa ”Homeland” gjort – från Brody och kriget mot terrorismen, via rysk påverkan, islamism och extremhöger till att återigen landa i Afghanistan – har varit ojämn men nästan alltid nagelbitande spännande. Där den fantastiska franska spiondramaserien ”Falsk identitet” (som har premiär på fredag på SVT Play) alltid varit duktigare på att skildra tristessen i agentlivet har ”Homeland” alltid fokuserat på just spänningen. På gott och ont.

 

Carrie är beredd att offra allt, från relationen till sin dotter till vänskapen med Saul, för att tjäna USA (och i ett dramatiskt perspektiv för serien). I början av avsnittet påminns vi om att Brody sa något liknande i en video – att vad som än händer är han alltid en marinkårsskoldat först och främst.

Ska hon till och med hjälpa till att mörda Saul? Är det verkligen värt att bränna en viktig informant i Rysslands absoluta toppskikt för ett krigshot som mycket väl aldrig hade satts i verket?

Logiken i proportionerna är svåra att köpa. Om man inte gör det lätt för sig och skyller allt på Carries bipolaritet.

Den snygga vändningen i de absolut sista scenerna visar att ”Homeland” fortfarande tror på Carrie. Även när vi andra blivit mer tveksamma.

 

Av: Sandra Wejbro

Publicerad: