Inte så pjåkig nytolkning av en tysk kultklassiker

Så bra är Viaplays ”Vi barn från Bahnhof Zoo”

Publicerad:
Uppdaterad:
”Vi barn från Bahnhof Zoo”.
Foto: Viaplay.
”Vi barn från Bahnhof Zoo”.

TV

TV-RECENSION På frågan om serien är lika bra som filmen är svaret nej.
Men på frågan om serien är värd att se är svaret ja.


Vi barn från Bahnhof Zoo

Viaplay
Säsong 1
Av Annette Hess, med bl a Jana McKinnon, Lea Drinda, Jeremias Meyer, Michelangelo Fortuzzi, Lena Urzendowsky, Bruno Alexander, Angelina Häntsch, Sebastian Urzendowsky, Bernd Hölscher.


DRAMA Att göra en dyr, snygg och modern serie baserad på Christiane F:s självbiografiska bok om missbruk, kriminalitet och prostitution bland tonåringar kring järnvägsstationen Bahnhof Zoo i 70-talets Västberlin lät som ett vanskligt projekt. Eftersom Uli Edels råa, skitiga och chockerande film från 1981, baserad på samma bok, knappast är den typ av film som tigger om en ansiktslyftning, och dessutom har en kultstatus som gör den till något av en helig ko.
Men tv-versionen av ”Vi barn från Bahnhof Zoo” (huvudsakligen skriven av ”Weissensee”-hjärnan Annette Hess) är bättre än vad den kanske kommer erkännas vara.
När den utspelar sig är avsiktligen inte specificerat, då tidlöshet verkar ha varit ett ledord för produktionen, men en viss händelse skvallrar om att året är 1976. I centrum står fortfarande Christiane (Jana McKinnon), men en av friheterna som serien tar sig är att låta ytterligare fem unga människor ta nästan lika stor plats; Stella (Lena Urzendowsky), Babsi (Lea Drinda), Benno (Michelangelo Fortuzzi), Axel (Jeremias Meyer) och Michi (Bruno Alexander).

De kommer från olika bakgrunder (här är till exempel Babsi en typisk stackars-lilla-rika-flicka-typ), men finner varandra ute i nattens vimmel där de till en början lever en ganska sorglös tillvaro – tills det accelererande drogbruket sakta men säkert leder till det oundvikliga; beroende, prostitution, förnedring, misshandel, avvänjning, abstinens, återfall. Död.
Processen får lång tid på sig att veckla ut sig, och utrymme finns även för att skildra mer av tonåringarnas hemförhållanden, vilket är en fördel med serieformatet.
Visuellt är serien oerhört snygg, med en trolsk touch, och de unga skådespelarna är alla påfallande skickliga.

Men – och det här är två avgörande men:

Man kan, med fog, hävda att serien är för flott för att kunna matcha den smutsiga, brutalrealistiska käftsmäll som filmen var.

Och medan skådespelarna är relativt unga, är de betydligt äldre än vad verklighetens Christiane Vera Felscherinow och hennes vänner var under de år som skildrades i boken.
Och i jämförelse med filmen: McKinnon är 22, medan Natja Brunckhorst var 13 när Edel valde ut henne till att spela Christiane.
Det gör skillnad för känslan.

Ändå är ”Vi barn från Bahnhof Zoo” en stark historia också i den här formen.
Och för er som undrar: Ja, David Bowie och hans musik spelar en roll även här.


”Vi barn från Bahnhof Zoo” har premiär på Viaplay den 28 februari.


Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv


Publicerad:

LÄS VIDARE