Mustig mastodont-tv – och öppet mål för kritik
Charlie Hunnam räddar indier i Apples jättelånga serieversion av tegelstenen ”Shantaram”
Publicerad 2022-10-13
TV-KRÖNIKA Backpacker-bibeln ”Shantaram” har blivit en tegelsten i strömmad form.
Vi talar hejdlöst lång, men mustig mastodont-tv.
Kanske blev vi 70-talister, ihop med de tidiga 80-talisterna, den sista fria generationen backpackers. Vi var lyckligt omedvetna om det kommande begreppet flygskam, men framför allt fria från kravet att vara nåbara.
Internetkaféer gick man in på när man själv hade lust. Mobiltelefonen låg kvar hemma i Sverige.
Wifi var inte en grej.
Läste gjorde man däremot. Och en lunta som ofta återkom på bokbytarhyllorna på hostels, kaféer och restauranger, mellan tummade exemplar av Lonely planet-guider och ”The beach”, var Gregory David Roberts semisjälvbiografiska tegelsten ”Shantaram”.
Den ultimata reseskrönan. Om en australiensisk heroinmissbrukare och bankrånare på 80-talet, som rymmer från fängelset i fullt dagsljus och med hjälp av ett falskt pass hamnar i Bombay (Mumbai i dag), där han söker botgöring genom att bland annat upprätta en hälsoklinik i slummen, samtidigt som han återigen trasslar in sig i den undre världen.
Det är en historia som brer på, med kolera, lepra, gängbråk, drogsmuggling, vapenhandel, prostitution, mord, kärlek och Bollywood, och rör sig bland ett myller av både inhemska och utländska figurer, från extrem fattigdom och brutala förhållanden bakom galler till rena palats, i en stad som aldrig sover.
Som gjord för Hollywood, med andra ord. Men också uppenbarligen en svår nöt att knäcka.
I nästan två decennier har ”Shantaram” legat och marinerat i det så kallade utvecklingshelvetet.
Men nu har, till slut, det som från allra första början var tänkt att bli en film med Johnny Depp, blivit en tv-serie på Apple TV+, med ”Sons of Anarchy”-stjärnan Charlie Hunnam som Lin ”Linbaba” Ford.
Och resultatet är tvättäkta mastodont-tv. (Bara den här första säsongen, som alltså inte avhandlar hela boken, består av tolv timmar.) Ett matinéäventyr av den gamla skolan, som ser ut som en dröm och belönar den tålmodige, men inte är gjort för vare sig moderna koncentrationsspann eller moderna attityder.
Det är visserligen tydligt att man har ansträngt sig för att inte ha ett helvitt perspektiv, och för att ge även de lokala karaktärerna personligheter och agendor. Men handlingen rör sig på moraliskt minerad mark, och det ska mycket till för att en historia om en västerländsk mans ofta heroiska öden och äventyr i Indien ska lyckas undvika att kristiseras för saker som exotifiering, misärporr, stereotyper och framför allt ”det vita räddare-komplexet”.
Dessutom lider serien av ett cheesy drag, i brist på ett bättre ord.
Hunnams bringa, som inte direkt ser ut att tillhöra en före detta heroinist, exponeras så mycket, åtminstone initialt, att man börjar fundera på att använda serien som ett dryckesspel, där alla får ta en shot varje gång Linbaba är skjortlös.
Och hans voice-over, som förmedlar Lins insikter om livet till oss, låter som något ur en banal självhjälpsbok.
Ändå är ”Shantaram” en saftig resa värd att följa med på. Även i den här formen.
FJELLBORGS FAVORITER
Headhunters
En kul norsk nyhet på C More, som är en sorts prequel till Jo Nesbøs ”Huvudjägarna” och blandar kriminalthriller med svart komedi. Med Axel Bøyum som Roger Brown, som är både headhunter, konsttjuv och kompulsiv lögnare. Lite ”Exit”, lite bröderna Coen.
Derry girls
Lisa McGees ”Derry girls”, om fem tonåriga nötters eskapader i 90-talets Nordirland, under de sista skälvande åren av ”the troubles”, är en genial komediserie. Nu finns den tredje, avslutande säsongen på Netflix. Med ett lysande gästspel av Liam Neeson.
This England
Om du inte redan har gjort det, se Michael Winterbottoms miniserie om den första coronavågen i Storbritannien på Viaplay. Kenneth Branagh gör en skicklig tolkning av Boris Johnson, men starkast är scenerna om livet, och döden, utanför maktens korridorer.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu