Ryktet om den erotiska thrillerns comeback är överdrivet
”Farlig förbindelse” har återuppstått – som sömnpiller
TV-KRÖNIKA Inga kaniner lär ha skadats under inspelningarna av nya ”Fatal attraction”, och det var ju bra för kaninerna.
Men med det sagt är jag skeptisk till att samtiden kan hantera den erotiska thrillerns comeback.
Det var en genre som brann snabbt och dog ung med ett skamfilat rykte, som något av ett skämt. Förmodligen inte alls av en slump ungefär samtidigt som internet blev var mans privata, outsinliga porrgömma och videobutikerna blev allt mer glesbefolkade.
Men på 80- och 90-talen var den erotiska thrillern i allra högsta grad på allvar, och glödhett blockbuster-material. Influerade av klassiska noir-filmer men betydligt med sexuellt explicita, och perfekta sedelärande historier för en tid då aidskrisen hade satt ett skarpt likhetstecken mellan lösa förbindelser och livsfara i det kollektiva medvetandet.
”Farlig förbindelse”, ”American gigolo”, ”Het puls”, ”Basic instinct”, ”Blue velvet”, ”Ensam ung kvinna söker”, ”Ett oanständigt förslag”, ”Handen som gungar vaggan”. På sluttampen ”Wild things” och ”Eyes wide shut”.
Filmerna var omåttligt populära, togs inte alltid men relativt ofta väl emot även av kritiker, och diskuterades både vid fikabord och i seriösa medier.
Till och med Paul Verhoevens ökända flopp ”Showgirls” från 1995, som brukar ses som ett sorts sänke för hela genren, har blivit kult och uppvärderats i efterhand.
Nu har den erotiska thrillern gjort comeback, sägs det.
Och åtminstone i teorin verkar det stämma.
De breda Hollywood-filmerna blir visserligen dokumenterat allt mer sexlösa, befolkade av övermänskligt vackra men sällan kåta människor och anpassade efter nya spelregler – varav vissa är en effekt av Metoo, vissa av filmbolagens växande beroende av den jättelika men hårt censurerade kinesiska marknaden, och vissa av en generell, förnumstig diskussion kring huruvida sexscener verkligen är nödvändiga.
Men de senaste åren har det spännande snusket i stället frodats på streamingtjänsterna.
Netflix har byggt upp en ansenlig barnförbjuden katalog bestående av framför allt material producerat utanför det allt prydare USA.
Förra året återvände erotikmästaren Adrian Lyne med streamingfilmen ”Deep water” (Prime Video), med Ben Affleck och Ana de Armas.
Strax därpå blev ”American gigolo” tv-serie (SkyShowtime), med Jon Bernthal i stället för Richard Gere.
Och nu, när serien ”Fatal attraction”, baserad på just Lynes sexfaldigt Oscarsnominerade erotiska thrillerbomb ”Farlig förbindelse” från 1987, har haft premiär – med Lizzy Caplan och Joshua Jackson i Glenn Closes och Michael Douglas gamla roller – anses saken vara biff:
Den erotiska thrillern är tillbaka.
Men vet någon egentligen vad de ska göra med den? Är denna taggiga genre, som under sina glansdagar oftast byggde på vad vi i dag kallar för ”den manliga blicken” och ”problematiska kvinnoskildringar”, verkligen möjlig att uppdatera för en modern publik, som behöver triggervarningar för allt som kan tänkas väcka anstöt och rent generellt inte vill få sina uppfattningar utmanade, utan bara bekräftade?
Det undrar jag. Efter att ha sett å ena sidan galopperande uselt skräp som omöjligt kan tas på allvar, som den polska ”365 dagar”-sviten och nyligen släppta ”Obsession” på Netflix. Och å andra sidan 2023 års respektabla men tråkiga, varken spännande eller sexiga ”Fatal attraction” (SkyShowtime). Som både vill äta kakan och ha den kvar, genom att försöka casha in på originalets nostalgiresurser samtidigt som den låtsas vara något finare, mer nyanserat och psykologiserande.
Det funkar inte. Och om den erotiska thrillern ska ha en chans till revansch måste den våga släppa sargen och tänka nytt i stället för att försöka putsa upp det gamla för att göra det rumsrent.
Och framför allt måste den våga vara stygg igen. Även om den riskerar att få skäll.
Ingen vill ha en präktig erotisk thriller.
FJELLBORGS FAVORITER
Platonic
En klockren komedi på Apple TV+, med enorm charm och perfekt kemi mellan huvudrollsinnehavarna Rose Byrne och Seth Rogen. Om två före detta bästisar som återknyter kontakten i medelålderns gryning, och ger sig ut på ohämmade upptåg som påverkar bådas liv.
Nolly – en såpastjärnas fall
Russell T Davies senaste, med den oefterhärmliga Helena Bonham Carter i täten, skildrar hur den brittiska skådespelerskan Noele Gordon fick sparken från såpoperan ”Crossroads” efter 17 år som dess stora stjärna. Roligt, rörande och fascinerande som bransch-inblick.
En fin liten dramakomedi av Jon Blåhed, om cancer och rädslan för döden. Med Einar Bredefeldt som en aspirerande skådespelare som hankar sig fram som simulerad patient på Norrlands universitetssjukhus, men plötsligt visar sig ha testikelcancer, på riktigt.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu