Nionde gången gillt för Lasse Berghagen

Uppdaterad 2019-06-20 | Publicerad 2002-06-19

Lasse Berghagen är glad åt att leda allsången i år också.

Jodå. Det är som vanligt. Han står på Sollidenscenen igen. Sju tisdagar ”Allsång på Skansen” blir det. Med artister som Povel Ramel, Carola, Tomas Ledin, Afro-Dite och hiphoparen Wyclef Jean.

Och allsångsledaren själv är också som vanligt. Eller?

– Jag är ju jag? Fast det är klart, jag kanske skulle ha Fredrik Ljungbergs frisyr, säger Lasse Berghagen, 57, till Aftonbladet.

Det blev alltså en nionde säsong med ”Allsång på Skansen”. Du bestämde dig i december. Svårt beslut?

– Nej. Jag har aldrig tagit för givet att jag ska stå där nästa år. Jag brukar få frågan när jag är ganska trött i pannkakan i augusti och då säger jag att vi får se. Det är ett stort ansvar. Jag vill känna att jag kan bära det man förväntar sig av mig. Men jag har ju bara positiva minnen, så det vore konstigt om jag inte i första hand tänkte ja.

”Vi ska toppa förra säsongen”, sa du då. Mellan 1,5 och två miljoner SVT-tittare, runt 12 000 i publiken på Solliden, en världsartist som Ricky Martin (den kvällen 18 000 i publiken)? Hur fasiken toppar man det?

– Nja, man kan egentligen inte säga ”hur ska ni toppa det här”. Om jag har en konsert och det har varit utsålt, då skulle dom inte kunna ta dit någon sen för det kan ju inte bli bättre. Förstår du? Det går inte att tänka så.

– Utan vi gör vårt bästa och liksom? toj toj.

Nöjd med årets artistmix?

– Jag tycker den känns spännande. Målsättningen har ju varit att få bredd på artistsidan och instrumentalisterna, för att få bredden bland tittarna och publiken.

– Man kan väl säga att förnyelsen? Jag är ju jag? det är klart, jag kanske skulle ha Fredrik Ljungbergs frisyr då? men artisterna och artistkombinationerna förnyar på nåt sätt programmen, och så kommer några älskade artister tillbaka. Vi blandar och ger.

Och ”Calle Schewen” är med, antar jag?

– Ja, det är ju min favorit, och jag tror också svenska folkets favorit.

OK. I din diktsamling ”All min längtan” skriver du om ”längtor”, det allt börjar med, alla människors drivkraft, dit man vill. Vilka är dina längtor i dag?

– Jaa du? Det kommer en visbok nu som heter ”29 sånger till sommaren och dig” och där skriver jag också om längtor. Längtor tror jag i min ålder är att? inte nån rädsla för döden? men ändå att jag ger mig själv mer tid, till samtal, att kanske lägga ut ett drivankare och ta det lite lugnare, att hinna med på något sätt. Så att det inte blir som nån sa att livet var det som pågick medan jag gjorde nåt annat.

– Några andra större längtor har jag inte, resmål och liknande. Utan? att få mer tid.

Du talade om det där drivankaret när vi träffades för några år sedan också. Det tog inget vidare då. Och i dag?

– Nej, det har det inte gjort (skratt)? Men jag tror det ligger i min natur. Jag är väldigt lik min far, han hade också en otrolig glädje i att arbeta.

En ny platta, ”Stockholm, mina drömmars stad”, har du gjort. Vad är det?

– Det är en beställning från Hannes Oljelund på SVT inför svenska flaggans dag och 750-årsjubileet. Han frågade om jag kunde skriva en ny Stockholmsmelodi.

– Jag funderade ganska länge. Men så tänkte jag på en person som betytt mycket för mig och många andra stockholmare, Per Anders Fogelström, och hans romansvit, och tittade väl med hans ögon på Stockholm. Då blev det ”Stockholm, mina drömmars stad”, en lite jazzig ballad, lite Lasse Färnlöf-känsla, en lite ny väg jag har gått. Det känns väldigt kul.

Om man tittar på Stockholm med Per Anders Fogelströms ögon? ser det inte lite sorgligt ut då?

– Jo. Och det är lite blueskänsla i sången.

– Men Stockholm är också en stad som växer och, tycker jag, ändå har kvar det genuina, som Stockholms ström, där näcken fortfarande spelar, som han alltid har gjort. Det ursprungliga finns kvar, vårdat av oss. Det gör mig väldigt glad. Och det är en underbar stad att promenera i. Jag gör det ofta tidigt på mornarna. Bedövande vacker.

– Skivan innehåller fjorton sånger som jag har skrivit om Stockholm eller skärgården, det som är Stockholms närhet. Jag har en väldig kärlek till Stockholm, som många.

Stockholmsskildraren Lasse Berghagen en 2000-talets Bellman?

– Jag bockar och bugar. Stora ord.

– Sen jag var tonåring har jag haft några husgudar – Dan Andersson, Nils Ferlin, Erik Axel Karlfeldt. Jag fick väldigt tidigt diktsamlingar av mina föräldrar. Och det var min pappas stora sorg, för han ville att jag skulle bli tandläkare (skratt)? Det är tryggt, vet du.

– Och jag känner ett släktskap med Nils Ferlin, utan annan jämförelse. Men han var också revykille, en som sökte. Det fanns en nyfikenhet. Sen tycker jag om personligheter, möten med människor betyder mycket för mig. Och jämförelsen med Bellman? han var ju en suverän nu-berättare och det tycker jag också är väldigt skojigt.

Nionde året nu? Kommer Berghagen att fira 10-årsjubileum på Skansen?

– Det låter ju lockande, kan jag väl säga. Utan att gå händelserna i förväg tycker jag att ett tioårsjubileum låter skoj (skratt)? Men vi tar ett år i taget.

Annars? midsommar snart. Blir det Dalarna och Svärdsjö, eller vad?

– Vi har inte bestämt än. Jag och producent Meta Bergqvist ska göra lite finjusteringar och vi får se hur mycket tid det tar. Vi kör ju igång tisdagen direkt efter midsommar.

– Men midsommarkransen ska på och sill, en sup och ett källarsvalt öl blir det i alla fall.

Lasse-fakta

Bengt Hörnemark