Årets tv-intron är för bra för att hoppas över

”WeCrashed” på Apple TV+.

TV-KRÖNIKA Pang på rödbetan? Eller ett maffens förspel?

Efter fem år av överhoppade intron håller en konstart, förhoppningsvis, på att få återupprättelse.

2017 började Netflix testa ”hoppa över intro”-funktionen. Och den blev verkligen en hit. 

I mars i år skrev Cameron Johnson, chef för produktinnovation på Netflix, i en stolt företagsnyhet, att de 136 miljoner gånger som den lilla rutan i högra hörnet klickas på en typisk dag, sparar tittarna sammanlagt 195 år. 

Det låter ju fantastiskt, och att andra streamingtjänster snart följde efter med samma grej är förstås ett bevis på att många vill spara tid, och komma in i handlingen snabbt.

Och en naturlig vidareutveckling är att många serier i dag i princip helt saknar intro, och nöjer sig med enkel titel i lämpligt typsnitt som dyker upp plötsligt och sedan försvinner lika snabbt igen. 

På sätt och vis är det rimligt. Det var en sak när man slog sig ner i soffan för att se veckans efterlängtade avsnitt av vad det nu kunde vara. Det är en helt annan sak när man ligger och sträcktittar i sängen, börjar få ont i rygg och nacke, och försöker klämma ett sjätte avsnitt innan man kroknar fullständigt. 


Men skippade intron betyder inte bara att en konstart blir förbisedd, och riskerar att gå förlorad, utan även att vi missar en väsentlig del av upplevelsen. 

Riktigt bra intron, och riktigt mäktiga ledmotiv, fungerar som en stämningssättande ledstång in i berättelser, och stannar ofta kvar hos en långt efter att man har glömt bort detaljerna i själva handlingen. Som en varm nostalgifilt.

Tänk er ”Twin Peaks” utan det fortfarande gåshudsframkallande introt. Föreställ er ”Dallas”, ”Falcon Crest”, ”Fresh Prince i Bel Air”, ”Sopranos”, ”Vänner”, ”Mash”, ”Skål”, ”Simpsons”...

Och från det här årtusendet: Minns ”Mad men”, ”True detective”, och peppen varje gång Ramin Djawadis ”Game of thrones”-musik drog i gång, och stack rakt upp i belöningssystemet.

Den känslan är värd någon minut av ens tid. Och jag har saknat den.


Men – det maffiga tv-introt ska inte räknas ut än. 

Ett par produktioner har hållit introfanan högt även i skippandets tid:

HBO:s ”Succession”, ”My brilliant friend” och ”Westworld”, Netflix ”Stranger things” och Disneys ”The mandalorian” (med musik av Ludwig Göransson). 

Och en kombination av spaning och förhoppning är att den allt hårdare striden om tittarnas uppmärksamhet har gjort att konsten nu håller på att uppvärderas igen. 

För bara halvvägs in på året, har 2022 redan levererat flera påfallande påkostade intron, som perfekt förmedlar vilken typ av värld man är på väg in i.


Absolut roligast har varit den minitrend som ”Pachinko” (Apple TV+) och ”Peacemaker” (HBO Max) i bästa fall har startat, med dansande skådespelarensembler.

Men ta även en titt på ”Severance”, ”Slow horses” och ”WeCrashed” på Apple TV+, och ”The gilded age”, ”Winning time: The rise of the Lakers dynasty”, ”Tokyo vice” och ”The flight attendant” på HBO Max.

De är alla intron det har lagts ordentligt med krut på. 

Som kräver, och förtjänar, att vi håller klickfingrarna i styr.


FJELLBORGS FAVORITER


Loot

En kul nyhet på Apple TV+, av den rutinerade komediduon Matt Hubbard och Alan Yang. Maya Rudolph spelar en lyxhustru som blir bedragen av sin man, kammar hem 87 miljarder i skilsmässan, och nu provar på att leva som en (hyfsat) normal människa.


Chloe

Missa inte ”Chloe” på Prime Video, för det är en av sommarens bästa serier. En Hitchcock-inspirerad thriller för, och om, sociala medier-generationen, med Erin Doherty som en ung kvinna som nästlar sig in i en död Instagrammares liv under falsk identitet.


Snowflake mountain

I Netflix reality (vars titel syftar på unga, känslosamma, lättkränkta och överdrivet dramatiska människor) skickas bortskämda och självupptagna vuxenbarn ut i vildmarken. De börjar som skämt men upplevelsen blir otippat konstruktiv. Nästan lite gulligt.