”Talang” har bytt upp sig i år

Den nya juryn är stabilare och skönare än den förra

TV-KRÖNIKA ”Talang” har bytt upp sig.

De nya jurymedlemmarna Sarah Dawn Finer och Edward af Sillén känns självklara i sina roller, och borgar för ett skönare, mindre ansträngt program.

Det kan vara det gångna pandemiåret som talar.

De stora upplevelsernas år har det inte varit. Snarare de sänkta kravens. Så det kan ju vara en förklaring till att jag gillade säsongspremiären av ”Talang” redan när Gunde Svans karbonkopia till son Ferry från Vansbro dök upp som första akt och gick bärsärk med yxor och sågar.

Att Bianca Ingrosso undrade om han verkligen var Gundes son på riktigt roade mig också, eftersom det knappast krävdes ett DNA-test för att avgöra faderskapet.

David Batra, Bianca Ingrosso, Edward af Sillén och Sarah Dawn Finer i ”Talang”.

Som sagt. Har haft lite tråkigt på sistone.

Men, jag tror ändå att även mitt pre-corona-jag hade hållit med om en sak: Den nya jurykonstellationen – i vilken Sarah Dawn Finer och Edward af Sillén har ersatt Alexander Bard och LaGaylia Frazier, medan David Batra och Ingrosso sitter kvar – är inte bara bättre än den förra, utan kanske den bästa svenska ”Talang” någonsin har haft.

Visst, det finns inte längre någon lite äldre manlig mer eller mindre självutnämnd auktoritet med myndig uppsyn av den sort som Bert Karlsson var i de första säsongerna, och Bard i de senaste. Men frågan är om det behövs någon sådan, i en tid som jobbar på att springa förbi den typen av härskartekniskt besserwesseri.

Och även om Frazier var rolig på sitt sätt, hittade hon aldrig riktigt balansen mellan förnuft och känsla.

Är det verkligen möjligt att få panik, drabbas av chock, gå upp i limningen, få dåndimpen och tappa hakan precis hela tiden

Med af Sillén och Finer i juryn, båda trygga, yrkesskickliga, verbala och självklara, sänkte sig omedelbart ett sorts... Kanske är ”vuxet lugn” en bakvänd komplimang när det gäller den här typen av familjeunderhållning, som inte är till för vuxna utan mest är något som de accepterar för att de vill ha fredligt fredagsmys med sina barn. Men lugnare och skönare kändes det i alla fall.
Mindre hysteriskt, mer harmoniskt och behagligare.

Även om Ingrosso visserligen inte visar några tecken på att börja tagga ner, utan fortfarande envisas med att ta varje tillfälle att göra vad som känns som en sämre audition till en teaterutbildning.

Är det verkligen möjligt att få panik, drabbas av chock, gå upp i limningen, få dåndimpen och tappa hakan precis hela tiden, ens om man fortfarande är ung och entusiastisk? Kan man fråga sig.

Men vad vet jag. Efter några månader till hemma på kammaren kommer jag kanske tycka att det är ett lysande begåvat skådespel.


Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv