Oenighet i flyktingfrågan hotar EU:s existens
Flyktingfrågan fortsätter vara ett hot mot EU:s framtid.
Är den inte löst före sommaren är det tveksamt om EU överlever i sin nuvarande form.
Kanske är det dags att sätta hårt mot hårt mot en del av de forna öststaterna.
Av alla problem som EU står inför, och de är verkligen många, finns det ingen som utgör ett så existentiellt hot som flyktingfrågan. Slutresultatet kan bli att EU spricker.
Under det pågående toppmötet i Bryssel har de 27 länderna ännu en gång misslyckats med att enas om att alla medlemsländer måste ta emot flyktingar och hitta en rättvis formel för detta.
Av alla uttalanden från toppmötet fastnade jag särskilt för den belgiske premiärministern Charles Michels rättframma beskrivning av hur intressekonflikten i flyktingfrågan ser ut.
– EU är inte en bankomat när du behöver stöd, säger han. Samarbete innebär också solidaritet och ansvar.
Det vara en illa dold passning till de så kallade Visegrad-länderna; Polen, Tjeckien, Ungern och Slovakien.
Handikappade
Länder som väldigt gärna ville komma med i EU för att komma i åtnjutande av ekonomiska bidrag för att utveckla sina efter kommunisttiden svårt handikappade ekonomier. Men som inte är lika pigga på att ta ansvar när yttre faktorer gör att EU hamnar i en svår kris.
Fortfarande försöker mer än hundra tusen flyktingar varje år ta sig över Medelhavet i allt rangligare farkoster. Hittills i år har fler än 3 000 drunknat, en pågående katastrof i slow motion som vi i tysthet uppgivet verkar acceptera.
Av de som lyckas ta sig över tar Italien emot den absoluta majoriteten. Italien ber övriga EU om hjälp men länderna står inte precis i kö för att lindra deras börda.
Länder som Tyskland, Sverige och Nederländerna tycker att de redan tagit emot för många flyktingar. Någon annan måste hjälpa till. Men Visegrad-länderna vägrar. De vill inte ta emot flyktingar med tvång. De vill inte ta emot flyktingar punkt slut.
Bankomaten i Bryssel
Men de vill fortfarande gärna ha tillgång till bankomaten i Bryssel. De vill fortfarande kunna njuta av den fria rörligheten och låta sina medborgare jobba i Västeuropa där lönerna är högre.
Det är en dubbel bokföring som inte håller i längden.
Ska man dra nytta av EU:s fördelar så måste man också vara beredd att acceptera nackdelarna.
Övriga EU har redan en gång kört över Visegrad-länderna och fattat beslut om en tvingade omfördelning av flyktingar. Trots att beslutet fått grönt ljus av EU-domstolen så fortsätter de forna östländerna att vägra.
Under tiden växer flyktingfrågan som en varböld i unionen med stark irritation på båda sidor. Hittills har majoriteten haft visst tålamod med vägraralliansen. Men fram till sommarens sista toppmöte i Bryssel i juni måste frågan vara löst. För allas bästa.
Slavhandel
Går det att hitta en kompromiss är det givetvis bra. Annars är förmodligen den enda vägen att vrida åt tumskruvarna på Visegradgruppen. Varför ska dessa länders medborgare kunna njuta av den fria rörligheten fullt ut om de inte är beredda att följa lagliga beslut som fattats i EU?
Jämfört med hösten 2015 är flyktingfrågan inte lika brännhet. Men Europa står ändå inför stora utmaningar.
Flyktingströmmen över Medelhavet kan när som helst öka igen. Genom avtal med länder i Nordafrika försöker EU på olika sätt stoppa framförallt de ekonomiska flyktingarna redan innan de satt sig i båtarna. Det har lett till kritik från Amnesty och FN om att EU bidrar till tortyr och slavhandel med flyktingar i Libyen.
Närmaste 30 åren står Afrika inför en befolkningsexplosion samtidigt som det är ont om jobb på kontinenten. Trycket på Europa kommer att öka kraftigt även om EU försöker stoppa flyktingströmmen.
Ska vår kontinent klara av situationer liknande den hösten 2015 måste EU har ett fungerande system för flyktingmottagande. Annars upprepas och multipliceras det kaos Europa upplevde för två år sedan.