Anders Thornberg – ett dramatiskt sommarprat om terrorbekämpning

Oisín Cantwell

helskärm

Terrordåd och musik.

Rikspolischef Anders Thornberg gör både sig själv och omvärlden en tjänst genom att koncentrera sitt sommarprat till ämnen han vet någonting om.

December 2010. Säpo har fått trovärdig information om ett planerat terrordåd i Danmark och spanar mot en lägenhet i Stockholm där personer som polisen vet har förmåga att begå grova brott befinner sig. 

I det läget spränger sig en man på Drottninggatan och säkerhetspolisen har plötsligt två parallella terrorutredningar att hantera. Det jobbas dag och natt och personalen kan glömma ledighet under jul och nyår. 

Inledningen av rikspolischef Anders Thornbergs sommarprat saknar inte dramatik. Båda utredningarna bedrevs med framgång, Taimour Abdulwahab lyckades som bekant inte döda någon annan än sig själv och kollegorna i Köpenhamn grep terroristerna innan de hann begå sitt attentat mot Jyllands-Posten, tidningen som några år tidigare publicerat Muhammedkarikatyrerna. 

Men terrorbekämpning är en ständigt pågående verksamhet och efter en transportsträcka förbi uppväxten i Halmstad, vår berättare spelar i ett band och sångaren i gruppen i replokalen bredvid heter Per, det ska givetvis visa sig att efternamnet är Gessle, är vi framme vid vad Thornberg tror är fredagens sista sammanträde. 

Då knackar en kollega på dörren, någon har kört en lastbil nerför Drottninggatan, det tycks vara ett terrordåd med flera döda. 

Thornberg leder stabsmöten, lyckas behålla sitt lugn, även detta dåd blir juridiskt uppklarat. Kvar finns minnen av allmänhetens stöd och offrens djupa smärta.

Vi har en rikspolischef med en nyktrare och kunnigare syn på tillståndet i monarkin än vad systemkollapsgaphalsarna som plågar livet ur läsarna på var och varannan ledarsida försöker ge sken av.

Sverige är i grunden ett tryggt land. Men problem saknas inte. Växande organiserad brottslighet, ökat terrorhot, mord, internationella stödligor. En ny tid med nya problem. 

Lågmält och sympatiskt berättat av en människa som är stolt över att vara polis, men som dessbättre även låter konsten och musiken ta plats i sitt liv och i sin berättelse.