Olle Svenning om mötena med Thorbjörn Fälldin

Publicerad 2016-07-24

Thorbjörn Fälldin och hans familj levde i en svindlande vacker idyll med utsikt över ådalarna.

Naturen var orörd och ursprunglig, endast barnbarnens stora plastpool påminde om vår tids småfula konsumtionssamhälle.

Ramvik, Fälldins hemby, var säkert för honom själva sinnebilden får hur han ville organisera Sverige, hur han ville att människor skulle leva.

Det fanns dock alltid en väg och en öppning mot omvärlden. Fälldin-familjen bjöd in afrikanska frihetskämpar till julfest. Moçambiques ledare Samora Machel inviterades, till sina säkerhetsagenters fasa, till rykande varm bastu.

När jag var på besök hos Fälldins blev jag uppbjuden på andra våningen. Thorbjörn ville visa en EWK-teckning. EWK, Aftonbladets världsmästartecknare var nära vän med Fälldin. På teckningen syns Kinas dåvarande ledare Deng. ”Jo, du vet jag var ju i Kina och de beskrev mig som Sveriges store bondeledare. Vi hade lätt för att talas vid; han ville veta hur vi hade kunnat öka produktiviteten i det svenska jordbruket.”

Fälldin besökte som statsminister Afrika och mötte Robert Mugabe, då mest känd som en stor befrielseledare. Den svenska statsministern talade inte så mycket engelska, däremot kunde han granska hästarna rakt in i munnen och avgöra deras ålder och deras hälsotillstånd. Sådant gjorde intryck på de afrikanska ledarna, mest vana vid vita kolonialherrars överlägsenhet.

Bondeledare enligt kineserna, jordbruksexpert för afrikanerna Kanske var det också så svenskarna betraktade honom.

Fälldin – en bondedemokrat

Vi förde långa samtal i hans hem; jag hade fått uppdrag att skriva en biografi om honom. Inte alldeles självklart för mig som nästan aldrig vistats på landet. Fälldin berättade om en social kamp som för mig påminde om strider jag kände bättre; de som präglat arbetarrörelsen.

Fälldin hade läst de stora verken om den svenska landsbygden, till exempel Olof Högbergs Den stora vreden – en roman om förtryck av bönder, av statliga fogdar som gjorde livet till ett helvete och om människor som tvingats lämna sina hem för ett proletariserat liv i de större städerna.

Jag lyssnade, antecknade och lärde mig, tror jag, förstå Fälldins själva drivkraft: Han var bondedemokrat, inte alls olik Vilhelm Mobergs gestalter. Han ville göra revolt mot den samhällsutveckling som berövade landsbygdens folk ett människovärdigt liv. Han ville framförallt kämpa för att ungdomarna på landet skulle ha rätt till kvalificerad utbildning.

Kämpade sig till en examen

Thorbjörn Fälldin själv fick som så många andra kämpa sig till en realskoleexamen med hjälp av korrespondenskurser. Han blev reservofficer för att lära sig ännu mer och han gick ut som en av utbildningens främsta. Men när försvaret ville värva honom sa han nej. Han skulle nog inte kunnat underordna sig det militära systemets hierarkier.

Politiken lockade sa han, när vi åt av hustruns Solveigs gulaschsoppa. Han ville ändra de lagar som höll på att hejda honom från att bygga sitt eget lantbruk med potatisodling och fårfarm. Och han skulle ställa sig och sin rörelse i vägen för den politik som sammanfattades i begreppet AMS – Alla Måste Söderut. Med några få rösters marginal röstades han in i riksdagen och blev centerpartiets blivande stjärna, med i TV-debatter med Olof Palme och CH Hermansson. När centern skulle välja ny ledare efter den evige Gunnar Hedlund ställdes Norrlandsbonden Fälldin mot söderböndernas Johannes Antonsson.

”Jag visste Johannes svagheter”, sa Fälldin något hemlighetsfullt till mig. Han vann förstås överlägset.

Partiet nådde 30 procent

Bondedemokraten Fälldin blev snart socialdemokratins främste utmanare. Hans parti flög upp i luften och nådde 30-procentnivån. ”Du vet mycket låg rätt i tiden för oss. Folk blev mer och mer kritiska till storstadskoncentrationen, till skövlandet av miljön. Det var då den gröna vågen vällde fram.” Unga människor flyttade till landsbygden i jakt efter nya liv, rentav en ny civilisation.

Och här finns det andra Fälldin-fenomenet. Han blev det upproriska 70-talets främste civilisationskritiker – motståndare till superteknologi, extremurbanisering och framförallt till den teknik som kunde utplåna hela mänskligheten, kärnkraften. Nobelpristagaren Hannes Alfvén försåg honom med vetenskapliga argument.

”Jag hade ju rätt”, sa Fälldin och blickade ut över ådalarna. ”Olyckorna kom, Tjernobyl ägde rum och dödade människor och natur. Och så kunde människor rentav håna mig för mina uppfattningar.”

Fälldin – redskapet som skulle störta sossarna

Thorbjörn Fälldin blev idol också för en borgerlighet som annars föraktade det enkla folket på landsbygden. Han var ju redskapet som skulle kunna användas för att störta den till synes eviga socialdemokratiska regeringstiden.

”Kanske skulle jag ha kunnat göra upp med sossarna” sa Fälldin till mig. Han sa alltid ”sossarna.” ”Jag hade lätt för att tala med Ingvar Carlsson. Vi hade en ganska likartad barndom och vi var lika besatta av idrott. Men det gick aldrig att komma till tals med Palme.”

Jag fick intrycket att han sörjde över den konflikten, som han också bar ansvar för genom sina oerhörda antisocialistiska uttalanden. Han jämförde Sverige med DDR.

Kallades ”fårfarmaren” av Palme

”Vi kunde aldrig tala med varandra”, förklarade Fälldin. Palme kallade honom alltid, fast internt, för den där ”fårfarmaren”. Plågad av att överhuvudtaget kunna utmanas av en person med Fälldins bakgrund.

Det var inte bara en personlig konflikt. Socialdemokratin stod för den eviga utvecklingsoptimism och tilltron till förnuft, vetenskap och det moderna. Fälldin såg de inhumana inslagen i det systemet, hoten mot landsbygden, riskerna för förgiftning av naturen.

Hur förberedde du dig för debatter med Palme, frågade jag Fälldin.” Jo, du vet han ville ju alltid prata så fort och med sådan elegans och han irriterade sig på min långsamhet. Så jag såg till att dra ner tempot ytterligare.”

Regeringstiden slet ner honom

Triumfens stora ögonblick inträffade i september 1976. Fälldin störtade socialdemokratin, såg till att ett nära nog evigt maktinnehav upphörde.

”Vi visste inte hur illa det var med den svenska ekonomin”, sa Fälldin när vi talade om maktövertagandet: ”Vi fick inga informationer. Det var bara Thage G Peterson som kom med ett papper om Geijer-affären, om bordell-historien. Annars blankt.”

Regeringstiden slet ner Fälldin fysiskt och psykiskt. Han tog på sig en orimlig arbetsbörda, läste in varenda ärende i detalj, tvingades till ständiga konflikter både med moderaternas hårdföre Gösta Bohman och med folkpartister som ville bevara kärnkraften: ”Jag fick till slut utslag över hela kroppen. Jag blev periodvis sjuk, berättade Fälldin.

Hans dröm om att stoppa kärnkraften löstes upp. Till slut kunde han inte hålla samman sitt eget parti. ”De konspirerade mot mig; de ville ha bort mig”, klagade han när vi samtalade.

Uppfyllde sin dröm

För ett kort heroiskt ögonblick återvann han ledningen över staten; det var när han ledde regeringen i kampen mot den sovjetiska u-båten i Hårsfjärden. Han ville ha total kontroll och skällde till och med på landets utrikesminister Ola Ullsten utanför: ”jag litade inte riktigt på honom”, berättade Fälldin.

Viken är din främsta insats? Vad är du mest stolt över? Den sortens frågor måste man ju ställa.

Fälldin svarade: Mitthögskolan. Han var med om att bygga en högskola som främst skulle kunna ta emot ungdomar från landsbygden, ge dem rätt till utbildning, skapa en kader av kunniga unga som skulle kunna vara verksamma utanför storstäderna.

”Det var att uppfylla en dröm”, sammanfattade han. Mitthögskolan blev senare till ett universitet.

Vi förde våra samtal sent i Fälldins liv. Han var trött och hade svårt med balansen, kunde inte lämna sitt Ramvik. Minnet från den politiska tiden var dock orubbat. Han följde inte så noga med dagspolitiken och var något besviken på sitt eget parti, som distanserat sig från hans ideologi och hans drömmar om ett samhälle där ”hela landet skulle leva.”

Följ ämnen i artikeln