Femton år efter tsunamin: Pigge Werkelin vill göra Gotland knarkfritt

Publicerad 2019-12-26

VISBY. Tsunamin tog hans familj för femton år sedan – men kunde inte släcka hans livslåga.

Femton år senare brinner Pigge Werkelin, 58, starkare än någonsin för att förverkliga sina drömmar.

– Jag vill vara med och göra Gotland knarkfritt, säger han.

Pigge Werkelin är egentligen en sällsynt dålig intervjuperson för en artikel som syftar att blicka tillbaka – på annandagen har det gått femton år sedan tsunamin svepte in över Asien och dödade över 200 000 människor, däribland 543 svenskar.

Visserligen befann han sig i thailändska Khao Lak den där förödande morgonen. Och hans efterföljande kamp för att återfinna och begrava sin döda familj, hustrun Ulrika och och de båda sönerna Max, 4, och Charlie, 5, följdes av hela svenska folket.

Men Pigge Werkelin vill varken vara fånge i det förflutna eller sitta fast i någon offerroll.

Mindre än två år efter katastrofen hade han gift om sig med Monika och snart hade han en ny familj, med två döttrar.

– Det som hände var tufft, men jag såg tidigt att det fanns så många människor som råkade ännu värre ut än jag. Som förlorade hus och inkomst också, säger han.

Omstridd lekplats

Vi möts i Pigges hus vid havet, norr om Visby. Därute går vita gäss.

Härinne har jullugnet lagt sig.

Åren har gått, den blonda kalufsen har grånat. Pigge Werkelin har hunnit bli 58 år. Men en enkel sökning i Gotlandstidningarnas digitala arkiv bekräftar att energin är intakt.

Det är nya fastighets- och turismprojekt på Gotland och fastlandet. Och en följetong av bråk kring en lekplats som Pigge och hustrun kallar för Pannkaksträdet, där de vill få barn och föräldrar att leka och röra på sig tillsammans. Lekplatsen har väckts vissa grannars ilska, stämplats som ”nöjespark” av kommunen (trots att den saknar elektriska åkattraktioner) och riskerar att behöva rivas.

”Förvånad och oroad”

Pigge låter sig inte sugas ner i någon negativ spiral. Han är en entreprenör och hjärnan söker konstant efter nya projekt. Lösningar – på det vi andra kallar problem.

Under året har nyheterna om dödsskjutningar, sprängningar och bilbränder i knarkkrigets spår dominerat medierna. Samtidigt har det kommit rapporter om nya narkotikarelaterade dödsfall, inte sällan på orter långt ifrån de stora städerna

Tidningen Gotlands Allehanda rapporterade nyligen om att de återfunnit spår av kokain på varannan Visbykrog. Samtidigt som det kommer larmrapporter om att knarket söker sig ner i åldrarna.

– Jag blir förvånad och oroad över hur pass brett det är, även på Gotland, säger Pigge, vars äldsta dotter fyller tretton nästa år.

– Så jag kände att jag ville vara med och göra något.

”Få skulle våga knarka”

Pigge knöt till sig sin gamla kompanjon Roger Albrecht, som han jobbat med sedan 1986. Samt narkotikahundföraren Cecilia Wiman.

Och kanske viktigast av de alla – Elton, 3.

Den treåriga belgiska vallhunden är särskilt tränad för att spåra narkotika. Finns det knark hittar Elton det.

Planen är att knyta avtal med hamnar och idrottsklubbar. Köpcentrum, postkontor och vanliga arbetsplatser. Restauranger och nattklubbar. Därefter kan verksamheten snabbt skalas upp, med fler hundar och hundförare.

– Det finns många nackdelar med att bo på en ö, men det här är en av fördelarna. Om vi slumpmässigt besöker gotlandsbåtarna och flygplatsen och gästhamnen blir det svårt att få in knark till Gotland. Jag tror få skulle våga försöka då, säger Pigge Werkelin som längre fram hoppas kunna ta konceptet till fastlandet.

Letar sponsor

Genom oannonserade besök dyker knarkhundarna upp. Om de upptäcker spår kallas polisen till platsen.

– Hundarna ska finnas där narkotika finns. Den stora marknaden är inte utslagna knarkare utan vanliga människor som jobbar, säger han. Om vi lyckas med det här får vi många positiva sidoeffekter: ett bättre samhälle, som får barnfamiljer och företagare att flytta till ön.

Tillsammans med sina två partners har Pigge bildat ett bolag. De har tagit kontakter med länsstyrelse, region, polis och företagare.

Nu söker trion med ljus och lykta efter en huvudsponsor.

– Det här kan passa ett samhällsengagerat företag som vill göra skillnad på riktigt. Som vill skapa en hållbar framtid i stället för att bara sponsra ännu en golftävling, säger Pigge Werkelin.

Livet bättre nu

Kort efter tsunamin fattade Pigge Werkelin ett beslut: han skulle tänka på Max och Charlie som de var när de dog. För honom har pojkarna förblivit fyra och fem år, trots att de antagligen skulle ha haft skägg och kört bil nu. Han lät de vara kvar där de en gång var.

Det inramade fotografiet på sönerna står på högra sidan av skrivbordet. Döttrarna på vänstra.

Utan tsunamin skulle flickorna inte ha funnits.

– Jag har fått ett rikare liv. Livet är bättre i dag än då, säger Pigge Werkelin.

Blir rakare

Nej, Pigge Werkelin vill inte fastna i tsunamirollen.

Men han hjälper gärna. Och han vet att han kan göra skillnad. Människor som förlorat anhöriga fortsätter att söka upp honom för att få råd. Precis som han själv fick samma hjälp när hans rasade samman efter tsunamin.

– Jag vet att det är enkelt att vara död, men inte så lätt att vara kvar själv.

Han säger det enkelt konstaterande. Som om det inte är några märkligheter.

Inget är egentligen särskilt konstigt i Pigge Werkelins värld.

Han säger att människor som råkat ut för svåra saker blir tydligare och rakare.

Tillbaka till Thailand

– När man ser hur begränsat livet är i tid väljer man att agera annorlunda.

Kanske är det därför det inte mal i honom när grannarna protesterar mot hans lekplats och någon eller några till och med smyger ut på natten för att sabotera. Kanske är det därför han brinner av otålighet för att göra sin omvärld bättre.

Utanför fönstret brusar Östersjön, en värld av grått i grått.

Till jul reser hela familjen Werkelin till varmare trakter.

– Det blir tre månader Thailand i år igen, säger Pigge.

Följ ämnen i artikeln