Brandmannen Andreas, 45, föll på sten och dog

Joachim Kerpner

Den vita hjälmen med siffran 510 låg ovanpå kistan i Munkfors kyrka en månad senare.

Brandmannen Andreas Larsen, 45, hade den inte på sig när han föll huvudstupa mot en spetsig sten och dog.

Skogsbranden var ju släckt, det enda som återstod var att samla in slangarna.

Hittills i år har 46 förvärvsarbetande svenska medborgare dött i arbetsplatsolyckor, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Det är den högsta siffran sedan 2011, då 58 dog.

Andreas Larsen var en av de som dog i tjänsten 2018. Andreas och hans kollegor hade precis släckt en skogsbrand vid Tuvtjärnen en mil sydväst om värmländska Munkfors. Det var sent på kvällen onsdagen den 30 maj, men fortfarande varmt ute.

Brandmännen skulle bara samla ihop brandslangarna. De tog av sig de varma skyddskläderna och hjälmarna och skildes åt i några minuter.

– Vi får aldrig reda på exakt vad som hände. Men det var i skymningen och han kan ha halkat på en mosstäckt sten. Han föll väldigt olyckligt. Obduktionsrapporten visar att Andreas aldrig hann förstå vad som hände. Han dog förmodligen direkt. Det är en tröst för barnen och mig, säger före detta sambon Vanja Persson.

Fallet i det branta skogspartiet var på 1,5-2 meter. Andreas Larsen landade på en vass sten och dog av ett kraftigt slag mot huvudet. Kollegorna som var i närheten hörde inget skrik. En stund senare började de leta efter Andreas. När de hittade honom var det för sent.

– Sorgen är fortfarande väldigt påtaglig. Men han fick ändå somna in när han hade gjort sitt jobb, det jobb som han älskade mest, ute i naturen på en fridfull plats vid Tuvtjärnen. Vi har varit där efteråt, med hans kollegor, berättar Vanja.

”Tog alltid hand om offren”

Lovorden över Andreas var många.

– Han brukade vara sist kvar på plats, var väldigt mån om att ta hand om offren. Alla hyllade Andreas för det jobb han hade gjort. Det kändes skönt att höra att han var en omtyckt kollega, säger Vanja.

Andreas var deltidsbrandman, hade jouren var tredje vecka. Dessutom jobbade han heltid som behandlingsassistent och var engagerad som bandydomare runtom i Värmland. Till begravningen i Munkfors kyrka den 29 juni kom över 200 sörjande.

– Värmeböljan bara fortsatte. Det var så varmt att folk tyckte det var jobbigt. Men just den dagen var det lite svalare. Andreas lillebror sjöng för honom i kyrkan. Det var otroligt rörande, otroligt mycket blommor, berättar Vanja.

Kistan pryddes av Andreas vita hjälm med siffran 510. På banden till kistdekorationen stod sonen Daniels och dottern Alexandras sista hälsning i guldbokstäver: Älskade Pappa, vi ses i Nangijala.

– Det som gör mest ont är att det finns en människa i vårt samhälle som indirekt bär skulden till Andreas död. Efteråt konstaterades att branden var anlagd, men vi vet fortfarande inte av vem, säger Vanja.

”Vi skildes med ett leende”

Trots att hon och Andreas hade gått skilda vägar fyra år tidigare hade de fortfarande en nära relation. Barnen bor hemma hos Vanja, och Andreas kom förbi nästan varje dag för att träffa dem.

– Andreas var alltid välkommen hem till oss, och jag var alltid välkommen till hans familj. På eftermiddagen samma dag som skogsbranden kom han förbi som han brukade. Vi skildes åt den där dagen med ett leende, berättar Vanja.

Hon är rörd över allt stöd från omgivningen. Okända människor i hela landet engagerade sig för Andreas och Vanjas barn, 20-årige Daniel och 19-åriga Alexandra.

– Jag måste ge en stor eloge till blåljusfamiljen som Andreas tillhörde. De samlade in en stor summa pengar till barnen, det betyder otroligt mycket för mig som förälder. Jag och Andreas delade på allt kring barnen, de här pengarna är i stället för det som Andreas skulle ha hjälpt till med, för körkort och liknande, säger Vanja.

Europas största blåljusforum, Facebook-sajten RAPS, samlade ihop pengarna till Alexandra och Daniel, i samarbete med en annan Facebook-sajt, Blåljus i samverkan.

RAPS startade 2014 och har 15 000 medlemmar. Det är ett forum för personal i Sverige som jobbar för att hjälpa människor: ambulanspersonal, sjukvårdspersonal, räddningstjänst, polis, tull, kustbevakning, kriminalvård, ordningsvakter, väktare och fjällräddare.

– De gör allt de kan för att hjälpa människor, men när de själva behöver hjälp kanske den inte finns där. Då kan vi gå in och stötta, säger Patrik Nordgren, en av tre ansvariga för RAPS.

Strömmade in pengar från hela Sverige

Insamlingen för Andreas barn publicerades inte bara på forumet, utan även utanför.

– Boende i Munkfors tyckte det var ett fantastiskt initiativ. Pengarna strömmade in från hela Sverige, berättar Patrik.

Det var inte första gången RAPS samlade in pengar, tidigare har bland annat två väktare som blev svårt misshandlade fått en stor summa pengar som de kunde använda under rehabiliteringstiden.

– RAPS har skapat samhörighet mellan yrkesgrupperna. Tidigare såg vi inte varandra som kollegor. Nu pratar vi poliser om att ”kollegorna på sjukhus behöver hjälp”. Vi jobbar mot samma mål, har blivit en stor blåljusfamilj. Det är fantastiskt, säger Patrik Nordgren.