Mosesson vaggar in lyssnaren i trygghet
Uppdaterad 2015-07-30 | Publicerad 2015-07-28
Proggaren blev Ica-Stig med svenska folket.
Ja, ni kan storyn. Nu får ni den igen.
Hans Mosesson tar inga risker i sitt sommarprat.
Och varför skulle han göra det?
Det fanns en tid då ”Sommar i P1” sällan förknippades med kupper och skandalprogram. Då värdarna kåserade om sina liv för alla som låg där i hammocken och lyssnade.
Var det bättre så? Ingen aning. Men den som bär den åsikten lär gilla Hans Mosessons sommarprat.
Programmet är Mosessons memoarer i ljudformat. Med en sällan skådad förmåga att berätta vaggar han in lyssnaren i trygghet. Tonträffen är nästan av Astrid Lindgrenska proportioner.
Hans Mosesson lämnar ingenting åt slumpen, utan berättar sin historia i kronologisk ordning.
Han växte upp med liberala föräldrar ur den övre medelklassen. Gick med i flottan och reste runt i världen. Såg orättvisor, misär och kolonialism och sade sedermera upp sig.
Pluggade i Lund. Stod på barrikaderna och demonstrerade mot apartheid och Vietnamkriget. Började med teater, ville vara ”en finne i röven på borgarklassen”.
Startade progg-gruppen Nationalteatern och blev en av många frontfigurer i den svenska vänsterrörelsen på 1970-talet. Därefter följde en skådespelarkarriär som puttrade på fram till millennieskiftet. Då ringde kapitalet.
En reklambyrå ville göra Hans Mosesson till Icas frontfigur. Själv tyckte han att det var ”att sälja sig djävulen”.
Men precis som alla andra har Mosesson ett pris. Fram till i vintras – 500 reklamfilmer senare – var han Ica-Stig med svenska folket.
Han pratar om Nationalteatern och demonstrationerna med passion i rösten. Samtidigt är det något extra som bubblar i Hans Mosesson när han nämner sina reklamfilmer. Som om hans vener kolsyras av glädje över rollen som Stig.
Men lyssnaren får ingen vidare fördjupning. Det här är ett rakt sommarprogram, helt utan risktagande.
Likväl är det en finstämd berättelse om en person som inte blev som han trodde.
Precis som alla vi andra. Gott så.