"Lilla hjärtats" fostermamma: Tar aldrig slut

”Lilla hjärtats” familjehemsmamma vill ha upprättelse för den flicka hon betraktade som sin egen dotter. När fallet nu går vidare i hovrätten rivs djupa, oläkta sår upp.

– Hon var en väldigt stor del av mitt liv, säger Melinda Jacobs.

Hovrättsförhandlingarna i Linköpings tingsrätt har precis inletts. Några få meter framför Melinda Jacobs – på andra sidan den glasvägg som skiljer tingsrättens säkerhetssal från åhörarsalen – sitter den kvinna som i augusti dömdes för vållande till den då treåriga flickans död. När bilder på flickan visas i rättssalen knäpper Melinda Jacobs händerna i knät och blickar upp mot storbildsskärmen.

Några timmar senare, efter måndagens inledande förhandlingar, är familjehemsmamman trött. Att vara på plats i Linköping känns självklart – men samtidigt tungt och smärtsamt.

– Det är av kärlek till henne som jag är här. Hon var en väldigt stor del av mitt liv, så det är klart att jag följer detta till slutet, säger Melinda Jacobs.

Föddes med abstinens

Den lilla blonda flickan, som i medier kommit att kallas "Lilla hjärtat", flyttar hem till Melinda Jacobs och hennes familj i Vadstena när vår precis blivit till sommar 2016. Flickan är sju veckor gammal och har abstinensbesvär – "skakningar", enligt hennes journaler – och har precis övergetts på BB av sin biologiska mamma. Pappan har hon aldrig träffat; han har avvisats från BB av personal efter att ha betett sig aggressivt och haft med sig egen lustgas till förlossningen. Den nyfödda omhändertas därmed enligt LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Några månader före flickans tvåårsdag vill de biologiska föräldrarna ha tillbaka sitt barn. Socialnämnden avråder och förvaltningsrätten säger nej, men föräldrarna överklagar och våren 2019 upphör tvångsvården av "Lilla hjärtat" i och med en dom från kammarrätten i Jönköping. Där och då börjar det som Melinda Jacobs beskrivit som tortyr – att tvingas ge upp flickan som hon ser som sin egen dotter, bryta all kontakt över en natt.

Tio månader senare, i januari 2020, hittas flickan död i föräldrahemmet i Norrköping. Hon är drogad, kraftigt avmagrad och har skador på stora delar av kroppen när polis hittar henne under en säng, inlindad i flera lager av tyg, plast och nylonsnöre.

Lång process

Melinda Jacobs hoppas att hovrättsförhandlingarna kommer att ge fosterfamiljen någon sorts avslut.

– Den här rättsprocessen har varit så otroligt lång. Vi behöver ett avslut, säger hon utanför rättssalen i Linköping.

I augusti i fjol dömdes flickans mamma till ett år och nio månaders fängelse för narkotikabrott och för att ha vållat sin dotters död – en dom som kvinnan i 40-årsåldern senare överklagade. Enligt mammans advokat Emelie Righammar vill hennes klient helt frikännas för brott avseende dödsfallet, men medger delvis narkotikabrott.

Kammaråklagare Helene Gestrin yrkar samtidigt på att mamman ska dömas till ett väsentligt hårdare fängelsestraff – i första hand för mord, i andra hand för grov misshandel och grovt vållande till annans död.

Hoppas på förändring

För Melinda Jacobs innebär hovrättsförhandlingarna upprivna sår – men också en chans till upprättelse för "Lilla hjärtat".

– Det känns lika jobbigt som det gjorde i tingsrätten för ett år sedan. Det är liksom ingen skillnad, det tar aldrig slut. Men jag hoppas att domen blir en annan – jag hoppas på ett straff som ger henne någon slags rättvisa och upprättelse.

Parallellt med de rättsliga turerna kring flickans död har regeringen låtit utreda vad som kallas en lex "Lilla hjärtat". Melinda Jacobs har varit nära involverad i arbetet med de fem lagförslag som nu är ute på remiss. Syftet är att stärka principen om barnets bästa när tvångsvård ska upphöra – och se till att det som hände "Lilla hjärtat" aldrig sker igen.

– Hela året har jag fört kampen för att de här utsatta barnen ska få andra förutsättningar i livet. Vi får se vad det landar i, men jag är positiv och tror att det kan göra skillnad.