Isolering av tvångsvårdade unga har fördubblats
”Än i dag sover jag ibland på en madrass i garderoben”
Publicerad 2020-12-04
Isolering av barn och unga på statliga ungdomshem ökar stadigt – och har nästan fördubblats på tre år, avslöjar en ny undersökning.
Framförallt yngre tjejer utsätts för isolering.
– Det är vanvård som i nio av tio fall kan undvikas, säger Izabell Naj, som var 13 år första gången hon hamnade i tvångsvård.
I en debattartikel i Aftonbladet i dag kritiserar sju personer, som själva upplevt isolering på statliga så kallade Sis-hem, behandlingen. Flera har isolerats över hundra gånger. Metoden kallas av myndigheten ”avskiljning”, något artikelförfattarna menar är en förskönande omskrivning.
– Det är isolering. Man blir inlåst ensam i ett kalt rum, precis som på isoleringsceller på anstalter, säger Javi Constanza, 24, en av dem som skrivit under artikeln.
Minst 1 413 avskiljningar har gjorts fram till november i år, jämfört med 817 under året 2017. Siffrorna har tagits fram av Ung inlåst, ett projekt som med stöd från Allmännan arvsfonden arbetar för att tjejer och killar på Sis-hem ska få bättre kunskap om sina rättigheter.
Nu kräver författarna till debattartikeln åtgärder för att minska isoleringarna på Sis-hem. De var inte kriminella utan tvångsvårdades för allvarlig psykisk ohälsa. Isoleringen fick dem att må sämre. Skadorna är bestående.
– Jag har svårt att vara i små rum och jag mår jättedåligt om någon tar i mig eller rör mina händer, berättar Bella, 19 år.
– Än i dag sover jag ibland på en madrass på golvet i en garderob, det har blivit som en trygghet och det är ju ganska sjukt, säger Izabell Naj, som hunnit fylla 35 år.
Inlåsningen får vara i högst fyra timmar, men i praktiken kan den bli längre genom att nya beslut tas. Hur vanliga avskiljningar är varierar mycket stort mellan olika Sis-hem. Till exempel hade Klarälvsgården i Värmland förra året bara två – medan Björkbacken i Göteborg hade 182. Båda ställena har 20 platser.
Det som sticker ut i granskningen är att framförallt yngre tonårstjejer utsätts för behandlingen, dubbelt så många (339) isoleringar av tjejer 13-15 år, som för killar i samma åldersgrupp (161). Debattörerna menar att det beror på okunskap hos personalen. Isolering har blivit en enkel utväg.
– Vi tjejer är bättre på att tydligt visa vad vi känner när vi mår dåligt. Men hur ska ångest lindras med hjälp av isolering? undrar Bella.
Javi Constanza säger att tjejer på Sis-hem inte uppför sig efter normen för hur tonårsflickor ”ska” vara. De har upplevt svåra saker, är upproriska och verbala. Om personalen har en auktoritär attityd uppstår en onödig kamp som bara kan sluta illa.
– Jag brukade be dem låta mig vara tills jag lugnat ner mig. Istället låste de in mig med våld och gav mig tunga mediciner. Det har skadat min tillit till människor att de som skulle hjälpa mig gjorde mig illa.
Izabell Naj var bara 13 år när hon första gången hamnade i tvångsvård på Sis. Hennes erfarenhet är att personal satt alltför mycket på kontoret istället för att bygga relationer – då skulle nästan alla isoleringar kunna undvikas.
– De har kanske inte velat skada utan det beror på okunskap. Det finns även duktig personal men alla måste utbildas bättre om vad trauma, tidigare våld och autism är och hur det påverkar tjejerna.
Annika Eriksson, utvecklingsdirektör på Sis, säger att ökningen kan ha flera förklaringar. Sedan oktober 2018 registreras även fasthållningar som ”avskiljning”. De ser en större andel flickor med psykisk ohälsa och självskadebeteende då metoden används, i nödlägen.
Är du säker på att det alltid är nödlägen när en ungdom isoleras?
– Det ska vara det. Riktlinjerna är väldigt tydliga. Men vi ser jätteallvarligt på ökade avskiljningar och ser över det, hur vi exempelvis kan minska grupperna. Vi har haft utbildningar i att bemöta självskadebeteende och planerar för fler.