Sanktionsvapnet för tandlöst för att stoppa Putin
Snart två månader har gått sedan de extra kraftfulla sanktionerna som skulle stoppa Rysslands krigföring i Ukraina infördes.
Ännu finns inga tecken på att president Putins krigskassa är tömd.
Jag kan på rak arm inte påminna mig ett enda krig som avslutats i förtid tack vare sanktionsvapnet.
Sanktioner är helt enkelt ett ineffektivt sätt att få ett land att ändra riktning, särskilt om det handlar om en stormakt. Är det någon som kan ge exempel på ett krig som avslutas på grund av sanktioner så tipsa mig gärna.
När sanktionerna infördes mer eller mindre direkt efter den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari presenterades de som de mest kraftfulla som drabbat ett stort land i modern tid.
Ryssland isolerades rekordsnabbt så gott som helt från omvärlden, åtminstone väst. Västvärlden lyckades till och med frysa halva den ryska valutareserven som Putin byggt upp just för ett militärt äventyr som invasionen av Ukraina.
Experterna förutspådde att det bara skulle ta veckor, högst några månader innan den ryska ekonomin skulle kollapsa.
Sanktionerna har påverkat den ryska ekonomin negativt på många sätt men uppenbarligen inte till den grad att Putin har några tankar på att avsluta kriget.
Vilket även var Rysslands budskap innan sanktionerna infördes. När jag intervjuade den ryske Stockholmsambassadören Viktor Tatarintsev strax före invasionen sa han att Ryssland ”skiter i västs sanktioner”.
Han menade att Ryssland levt med sanktioner förr och skulle klara de här också. Än så länge går det inte att säga att han haft fel.
I stället för att stoppa kriget har Putin börjat om på nytt i östra Ukraina.
Den senaste tiden har många hävdat att allt detta skulle ändras om Europa bara tog ytterligare ett steg på sanktionsvägen genom att helt stoppa importen av rysk gas och olja. Det skulle verkligen slå mot Rysslands ekonomi och tvinga Putin att avsluta kriget, heter det.
Problemet är att det även skulle riskera att slå sönder Europas ekonomi. Vissa EU-länder med Tyskland i spetsen är så beroende av rysk gas att ett omedelbart stopp skulle innebära att en del industrier skulle tvingas stänga.
Tillväxten skulle minska och många bli arbetslösa.
Majoriteten av de EU-länder som likt Tyskland är starkt beroende av rysk gas gör nu allt för att göra sig kvitt denna olycksaliga geopolitiska ryggsäck. Tyskland lovade i dag att sluta importera rysk olja i sommar.
Men ska inte Europas ekonomi drabbas lika hårt som den ryska måste avvecklingen ske med förstånd.
Även om Putin skulle gå miste om alla sina gasintäkter från Europa i morgon skulle kriget fortsätta.
Det finns en övertro på vad sanktioner kan åstadkomma. Bara man vrider åt tumskruvarna ytterligare ett varv så kommer Putin att ge upp. Men förhoppningarna rinner hela tiden ut i sanden.
Sanktioner föds ur en frustrerad vilja att kunna göra något för att stoppa en oönskad utveckling men utan att för den skull starta ett krig. Den som inför sanktioner vill gärna få dem att framstå som kraftfulla och har en tendens att överdriva deras effektivitet.
Historien ger tyvärr ett deprimerande facit.
Nordkorea har under många år utsatts för hårda sanktioner för att förmå kommuniststaten att ge upp sina kärnvapen. I stället fortsätter regimen att utveckla sina massförstörelsevapen som en livförsäkring mot vad man ser som en fientlig omvärld. Priset betalas av det nordkoreanska folket som tidvis svälter.
Burma drabbades av internationella sanktioner efter att militären återtagit makten och startat ett krig mot fredliga demonstranter som slåss för demokrati. Militären har även tidigare utsatts för sanktioner men fortsätter ändå på den inslagna vägen.
EU och USA riktade vad man då beskrev som hårda sanktioner mot Ryssland efter annekteringen av Krim 2014. Putin svarade i februari i år med att starta ett nytt och mer omfattande krig mot Ukraina.
Knappast den effekt som väst försökte uppnå.
Sanktioner behöver inte vara fel. De kan vara nödvändiga för att straffa ett beteende som går emot internationella regler och normer. Men det gäller att ha realistiska förväntningar på vad sanktioner kan åstadkomma.
Det är lite tidigt att döma ut de sanktioner som riktats mot Ryssland som otillräckliga men det går i alla fall att slå fast att de efter två månader inte haft någon påverkan på Putins vilja att hålla liv i kriget. Att Putins politiska mål i Ukraina krympt har mer med de militära motgångarna att göra än sanktionerna.
Vanliga ryssar har redan fått känna av sanktionerna och lär få göra det i ännu högre grad framöver. Men det innebär inte att Putin blir oförmögen att driva kriget vidare.
Tyvärr finns det alltid sätt att kringgå sanktioner. Det finns alltid nationer eller individer som via bulvaner är beredda att bryta mot sanktioner för egen vinnings skull.
Ryssland blåste i går nytt liv i kärnvapenhotet när man skickade upp en ny typ av raket. Atombombshotet är det som gör att Nato och USA inte vill gå in direkt i kriget. Trots att det sannolikt vore ett mer effektivt sätt att få stopp på Putins krigsförbrytelser än sanktioner. Men också mer riskfyllt och med högre insatser.
I bästa fall kan sanktioner så småningom få det ryska folket att resa sig mot Putin. Men det är ett hopp på väldigt lång sikt.