Jag ser att Migrationsverket nyktrat till

Uppdaterad 2020-08-20 | Publicerad 2020-08-15

Jag ser till min glädje – och oförställda förvåning – att Migrationsverket nyktrat till och ändrat på Beslutet.

Den hårt arbetande och skattebetalande ukrainaren Ivan Vysochanskyi har fått komma tillbaka till Uppsala.

I fjol kastades Ivan och hela hans familj ut.

Anledningen: hans arbetsgivare hade missat att teckna en sjukförsäkring. Alltså: inte Ivan utan hans arbetsgivare.

 

Ivan var en nyckelfigur på Ulvagubben och följaktligen en av de hedersknyfflar som ser till att vi får fina närodlade jordgubbar här i Uppsala.

Hans arbetsgivare vädjade förgäves till förnuftet, han tog på sig skulden för försäkringsmissen och gjorde allt för att Ivan skulle få stanna kvar.

Men inget hjälpte. Ivan skulle ut, resten av familjen också.

 

Så inträffade miraklet, Ivan och hans familj fick, efter diverse byråkratiska turer i Ukraina, komma tillbaka och ordningen var återställd.

Det tackar vi särskilt för.

Ivan behövs om jordgubbarna ska fram.

 

Men det gäller inte bara Ivan och jordgubbarna.

Det finns andra bär också. Som inte blir plockade eftersom bara en rännil av de utländska bärplockare som brukar strömma till Sverige har lyckats ta sig hit i år. Bara från Thailand brukar det komma över 5 000 plockare när tiderna är normala.

Det handlar om enorma mängder, det plockas nästan ofattbara 20 000 ton bär till ett värde av fyra miljarder varje coronafritt år. Och det är utlänningarna som plockar det mesta.

 

Nu, från min exil i Hälsingland, har jag bara sett några inresta polacker som plockar bär åt oss.

De är förstås hjältar i mina ögon. På nåt sätt jämställer jag dem med den mindre armé av polska brandmän som ryckte ut för att rädda Norrlandsskogarna för ett par år sen. Skulle vi ha skickat en enda svensk brandman till Polen om det skulle brinna där? Tillåt mig tvivla.

 

Det är tur att de polska plockarna kommer hit så att man inte riskerar att bli utan "svenskplockade" lingon till eko-gröten eller ens fair-trade müsli under isoleringen som väl lär fortsätta under överskådlig tid framöver. Eller om man ska säga oöverskådlig tid...

De som brukar tjata om arbetslinjen tycker förstås att alla utom dom själva ska ge sig ut och plocka bär för glatta livet.

 

Faktum är att man kan plocka ihop bär för hela 12 500 spänn utan att behöva betala skatt för det.

Låter som ett oemotståndligt deal, eller hur?

 

I Norge och Finland kan man plocka hur mycket som helst utan att skattmasen lägger sig i. Dock kan vi upplänningar inte åka dit och plocka eftersom allemansrätten ser en smula annorlunda ut på andra sidan gränsen. En gräns som våra grannar nu för tiden ser till att vi inte får korsa hur som helst.

Å andra sidan finns det gott om oplockade bär i grannskapet som väntar på just dig.

12 500 är inte fy skam för några timmars arbete.

Själv plockade jag en liter blåbär igår. Det tog en timme. Fast då använde jag ingen bärplockare. Och så smååt jag lite under tiden. En typisk amatör alltså. Ett riktigt blåbär...men man får väl skärpa till sig om man vill vara seriös ute i bärskogen.

 

Jag såg att en uppköpare betalar hela 25 spänn per kilo lingon och blåbär. Ett kilo i bärsammanhang är upplysningsvis bra mycket mer än en liter, men i alla fall.

25 spänn kilot innebär att fyra kilo blir en hel oskattad hundring.

Plockar du 40 kilo har du plockat ihop en hel tusenlapp. Skattefritt.

Och för att komma upp till skatteribban på 12 500 behöver du bara plocka fem hundra kilo; det är ju inte mer än ett halvt ton!

Så vad väntar du på?!

Jag skulle själv gärna sticka ut i skogen och plocka tillsammans med dig.

Men... jag får så lätt ont i ryggen.