”Först när du själv har barn – kan du förstå”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-15

Grannarna om att leva på gatan där Fritzl hade sitt skräckimperium

AMSTETTEN. I Österrike kallas nästa veckas rättegång för monsterprocessen.

Men för ett år sedan var Josef Fritzl, 74, bara ett monster i sin egen underjordiska värld.

På gatan var han en tillbakadragen herre, rent av snäll.

– Han var artig, snyggt klädd och vänlig till sättet, berättar grannen Hedde Schneider i en intervju för Aftonbladet.

Josef Fritzl såg sin hemliga källare som ett mästerverk. Fem rum under jorden utan möjlighet till insyn.

Det var hans eget imperium.

När skapelsen var klar lånade Fritzl en skiva ur sin sons samling. Han tog med den ner i bunkern och vred stereons volymreglage till max. Därefter stängde han om sig och gick upp.

Ingenting hördes.

På samma sätt skulle ljudslussen dölja dotterns skrik och slag i väggarna.

”Vänlig och trevlig”

Men Fritzl visste att han hade ett bräckligt skal runt sin hemlighet. Den gamle mannen var, och är, en mycket intelligent människa mitt i sitt eget vansinne. I ett kvarts sekel klarade han att hålla uppmärksamheten ifrån sig. Få kände till våldtäktsdomen från 60-talet. Ingen kände till hans bunker.

Hedde Schneider var ytligt bekant med makarna Fritzl. Hon bor bara ett hundratal meter från det världen nu känner som skräckens hus.

För Aftonbladet berättar hon att hon såg Josef Fritzl som en trevlig person.

– Han var alltid artig. Snyggt klädd och vänlig till sättet, säger hon.

För oss som bara lärt känna de snedställda ögonbrynen och den iskalla blicken är vänlighet ett ord som inte lätt låter sig skrivas i samma mening som Fritzl.

Men Hedde Schneider använder det flera gånger under intervjun.

– En vänlig och trevlig granne, säger hon.

Gick i Elizabeths skola

Men hon minns också den auktoritära sidan av ”ingenjören”, som hon kallar honom.

Att han inte lät sig bli motsagd av vem som helst, speciellt inte av barn.

– Han hade sin verkstad här i närheten och jag minns att barnen aldrig fick gå in där.

Hennes egna barn gick i skola tillsammans med Elisabeth Fritzl. Hon beskriver flickan på samma sätt som alla andra.

– Snäll och blyg.

Ingen anade att hon utsattes för övergrepp av sin far.

När Elisabeth plötsligt var borta trodde alla i området på faderns påhittade historia om att hon rymt med en sekt.

Inte ens när de tre barnen dök upp ett efter ett hos Josef och Rosmarie, anade grannarna något. Makarna fick ju brev från Elisabeth där hon förklarade att hon inte kunde ta hand om dem och vädjade om föräldraras hjälp.

”Så tragiskt”

Hur skulle någon kunna lista ut att Josef tvingade in dotter att skriva breven nere i underjorden?

– Vi trodde att de letade efter Elisabeth, men hon var hela tiden där nere, det är så tragiskt, säger Hedde Schneider.

I trädgårdarna runt Ybbstrasse 40 har gräsmattorna börjat skifta i grönt när rättegången ska börja och det sista kapitlet i sagan om Josef Fritzl ska sättas på pränt.

Det är vår i luften, men pojken som leker i sandlådan invid den grå betongväggen har vinteroverall och tjockmössa på sig. Han bär sand i en hink och säger något till sin mamma. Hon skrattar och hjälper honom hälla tillbaka sanden. Sedan kan proceduren börja om.

Betongväggen bakom den lyckliga leken är bara en vägg.

Inte längre gränsen till helvetet.

”Har du barn?”

En bit därifrån träffar vi Ossi, han vill bara bli kallad så. Säger att han är trött på oss journalister och att han egentligen inte vill prata. Det är lätt att förstå, nyhetsteam från hela Europa cirklar fram och tillbaka runt kvarteret – på jakt efter någon som vet något. Någon som kan förklara och beskriva sina känslor. Någon som kan säga att Josef Fritzl är en skam för mänskligheten.

Ossi säger just de orden och jag har fått mitt citat.

Då frågar han mig:

– Har du barn?

– Nej.

– Då, kan du inte förstå hur jag känner när jag tänker på vad han utsatte sin familj för där nere. Först när du har ett eget barn kan du känna den vanmakten.

Detta har hänt:

1966 Josef och Rosemarie Fritzls dotter, Elisabeth, föds den 8 april.

1977 Josef Fritzl våldtar sin 11-åriga dotter, Elisabeth.

1984 Den 28 augusti spärrar Josef Fritzl in 18-åriga Elisabeth i husets källare.

1984 Elisabeth tvingas skriva ett brev där hon ber sina föräldrar att sluta leta efter henne.

1986 I november får Elisabeth Fritzl missfall, tio veckor in i en graviditet.

1989 Elisabeth föder sin första dotter – Kerstin föds.

1990 Drygt ett år senare föder hon sonen Stefan.

1992 Elisabeth får sitt tredje barn, Lisa.

1993 I maj lämnas Lisa i en papp­kartong utanför Rosemaries och Josefs hus. I ett brev står att barnet är Elisabeths. Hon ber sina föräldrar att ta hand om det.

1994 Monika föds. I december lämnas hon utanför Fritzls dörr. Telefonen ringer, och Rosemarie hör Elisabeths inspelade röst. Hon rapporterar detta till polisen och säger att det är märkligt att dottern kan familjens nya – hemliga – telefonnummer.

1996 I april föder Elisabeth tvillingar. Den ene, Michael, dör och bränns i en ugn av Josef Fritzl. Alexander överlever.

1997 Efter 15 månader i källaren lämnas även Alexander utanför Rosemaries dörr.

2002 Felix föds i december. Josef Fritzl låter honom stanna i källaren, då han anser att Rosemarie är för gammal för att ta hand om ännu ett barn.

2008 Den 19 april hamnar Kerstin, 19, på sjukhus. Polisen efterlyser Elisabeth för att få hennes hjälp med dotterns sjukdom.

2008 Den 25 april friges Elisabeth, 42, Stefan, 18, och Felix, 5. Josef Fritzl säger till hustrun att dottern valt att komma hem. Under ett besök hos Kerstin på sjukhuset dagen efter hämtas Elisabeth av polis, och berättar om de 24 åren.

2008 Josef Fritzl grips den 27 april. Alla barn tas om hand och Elisabeth får psykologhjälp.

2009 Rättegången inleds 16 mars. Josef Fritzl åtalas för mord och över 3 000 våldtäkter, incest, slaveri, olaga hot och frihetsberövande.

Följ ämnen i artikeln