Syskonen utvisas – med föräldrar som anses olämpliga
Patience, 11: ”Vill stanna här”
Uppdaterad 2022-10-14 | Publicerad 2022-05-14
11-åriga Patience och hennes syskon tvångsomhändertogs från sina föräldrar förra året.
Nu ska de utvisas till Nigeria – med samma föräldrar som i domslut ansetts brista i sin omsorg så pass att de under ett år inte fått ta hand om barnen.
– Det känns som att det inte är ett så bra land för flickor. Jag vill vara kvar här hemma i Sverige, säger Patience, som knappt minns något från hemlandet.
Patience är 11 år gammal. Hon är bedrövad.
De senaste veckorna har hon och hennes bröder, sexårige Sunday och 10-årige Sani tillbringat på ett HVB-hem i södra Sverige.
Här väntar de.
Exakt på vad verkar ingen just nu veta.
Onsdagen den 20 april tvingades Patience och Sunday säga adjö till Mariette och Mathias som varit deras familjehem i nästan ett år.
Med klingande dialekt från länet hon bott i den senaste tiden berättar Patience att hon saknar skolan och kamraterna, och familjen hon bodde med fram tills nyligen.
– Jag har inte fått gå i skolan på flera veckor. De har skrivit ut några uppgifter åt mig att göra men jag vill gå i skolan på riktigt, säger hon.
För att spola tillbaka till hur Patience och hennes två bröder hamnade på det HVB-hem där de nu sitter får man gå tillbaka till början av år 2021. Då omhändertogs syskonen med stöd av LVU, lagen om vård av unga efter att Sundays förskola hade gjort en orosanmälan.
Föräldrarna brast i omsorg
Redan 2018 kom det larm till myndigheterna om barnens situation.
Då ledde utredningarna inte vidare.
Men 2021 slog förvaltningsrätten fast att deras föräldrar brast i omsorgen av barnen och att de därför skulle placeras i familjehem.
Det framkom bland annat uppgifter om att barnen lämnades ensamma på nätterna och att Patience fick ta ansvar för sina syskon på ett sätt som vida översteg hennes unga ålder.
Sani hamnade i ett familjehem och Patience och Sunday i ett annat, hos Mariette och Mathias i deras stora hus med pool på landet i södra Sverige.
– När vi tackade ja fick vi det förklarat för oss att denna placering troligtvis var långvarig. Eftersom vi inte är purunga så funderade vi ett tag om vi skulle orka, men vi kände att detta var något vi ville, säger Mariette.
Först två dagar innan barnen skulle komma fick de veta att det hängde ett utvisningsbeslut över dem. Men de kände då att det var för sent att säga nej.
– Vi hade redan ställt oss in på det här och vi trodde ju någonstans att man inte kan utvisa tvångsomhändertagna barn.
Mariette säger att det tog en stund innan barnen landade i sitt nya hem, med ny skola och förskola – men att de snart hittade helt rätt. Patience älskar skolan, berättar Mariette.
– Hon har fått riktiga kompisar och hon är väldigt omtänksam, vill att alla ska få vara med. Hon har lärt känna en klasskompis som bor nära oss och har varit där och bakat och sovit över, levt ett vanligt liv som man ska när man är elva år, säger Mariette.
Riskerar könsstympning
Sunday och Patience har fått fira födelsedagar och släktkalas med Mariettes och Mattias familjer. Haft utflykter, pysselstunder och ponnyridning.
Även om Mariette säger att hon och maken försökte skydda sig själva känslomässigt om det skulle bli så att barnen inte skulle få bli kvar hos dem, så började de ändå att älska dem.
– Vi har aldrig försökt bli deras mamma och pappa eftersom de ju har föräldrar redan. Men man tar dem till sig och vår släkt har ändå blivit deras släkt, de kallar våra föräldrar för morfar och mormor.
Men så i mars kom beslutet från Migrationsverket. De ansåg inte att det fanns något hinder för utvisningen. Barnen och deras föräldrar ska utvisas till Nigeria, ett land som de lämnade 2015.
Patience minns knappt något från hemlandet och lillebror Sunday är född i Sverige.
Som asylskäl hade föräldrarna uppgivit att Patience med största sannolikhet kommer att könsstympas vid ett återvändande till Nigeria. Föräldrarna menar att de inte kommer att kunna stå emot släktingarnas mycket starka viljor om könsstympning. Migrationsdomstolen skriver dock i sitt beslut att det är något som föräldrarna borde kunna förhindra:
”Beträffande barnens anpassning till Sverige kan den omständigheten att ett barn följer med sina föräldrar när de måste lämna Sverige och återvända till hemlandet inte i sig ses som något negativt för barnet. Det finns inte heller någon medicinsk utredning som visar att barnen i målet löper risk att skadas i sin psykosociala utveckling vid ett återvändande till Nigeria.”
”De är ju under LVU”
Beslutet gäller hela familjen – trots att barnen är tvångsomhändertagna.
Mariette förstår inte varför:
– Hur kan man kan utvisa barn tillsammans med sina föräldrar när de är under LVU? Svenska myndigheter har ju uppenbart ansett att föräldrarna inte är kapabla att ta hand om barnen?
Som i många liknande ärenden har datumet för utvisning skjutits upp ett flertal gånger. Just nu har barnen flyttats från Mariette och Mathias och befinner sig på HVB-hemmet i väntan på nästa steg som ingen riktigt verkar veta vad det är eller när det ska tas.
I Migrationsdomstolens beslut från förra året nämns ingenting om det faktum att barnen är tvångsomhändertagna men i dagboksblad från Migrationsverket framgår det att förvaltningsrättens dom, om barnens LVU, inkom till dem redan i augusti ifjol.
– Tittar inte Migrationsverket alls på andra myndigheters bedömningar? Hur kan en instans anse att föräldrarna inte kan ta hand om barnen och en annan besluta att de ska flyttas till ett annat land tillsammans, undrar Mariette.
Patience vill inte svara på några frågor om sina föräldrar som hon nu inte träffat på över ett år.
Men hon är tydlig med att hon inte vill tillbaka till Nigeria.
– Det känns som ett farligt land och som att det inte är ett så bra land för flickor. Jag vill vara kvar här hemma i Sverige.
Patience är bara ett barn, och har under sitt senaste år inte fått bestämma någonting själv. Myndigheter har fattat beslut om var och när hon och syskonen ska flyttas.
Om du fick bestämma helt själv, vad skulle du vilja då?
– Då vill jag bo med Mariette och Mathias. Jag vill gå i skolan med mina vänner. Och kanske när jag är stor jobba med att baka eller laga mat. Det älskar jag.
Migrationsverkets presskommunikatör och utbildare, Annica Dahlqvist, säger att familjen har ett ärende som fortfarande handläggs. Så sent som i maj i år anmäldes nya hinder mot att verkställa utvisningen.
– Ett pågående LVU kommer finnas med i bedömningen av om det finns verkställighetshinder. LVU kan man få av många olika skäl men om det är för att skydda barnen från sina föräldrar så tittar vi på vad det kan få för betydelse för barnen om de skulle återvända till hemlandet, säger hon.
Om en sådan utvisning ändå ska ske så måste Migrationsverket se till att det finns ett ordnat mottagande i det aktuella landet. Men något sådant har ännu inte undersökts gällande Patience och hennes syskon.
– Det är något vi tittar närmare på när det står klart att utvisningen ska genomföras. Då går vi in i själva återvändarprocessen men där är vi inte nu då det lämnats in anmälan om verkställighetshinder.
”Rädd för barnens skull”
Aftonbladet har haft kontakt med föräldrarna till barnen. Mamman säger att inte heller hon vill att familjen ska utvisas.
I Mariette och Mathias hus på landet är nu Patience och Sundays alla saker bortplockade. De hade tänkt behålla några av barnens leksaker och kläder, om de skulle få komma tillbaka, men fick veta att allt skulle tas med till HVB-hemmet.
Patiences vänner saknar henne. I ett brev Aftonbladet tagit del av skriver en av hennes vänner till Migrationsverket och vädjar om att hennes kompis ska få stanna.
”Nu vill ni att min bästa vän ska åka härifrån. Jag vill själv säga att jag hade svårt att sluta gråta den kvällen jag fick veta. Hoppas att ni lyssnar och gör något.”
Mariette och Mathias är fortfarande det familjehem där barnen skulle kunna komma att placeras om något nytt besked kommer. Men i nuläget består dagarna mest av lång väntan.
– Jag är rädd för vad som kan hända med barnen. Både om de återförs till Nigeria men också om de återförenas med sina föräldrar, säger Mariette.
Fotnot: Patience, Sunday och Sani heter egentligen något annat.
