Här börjar frikände Kaj Linna sitt nya liv – i semesterparadiset

Uppdaterad 2017-06-20 | Publicerad 2017-06-19

PALMA DE MALLORCA. Fri – till slut. 

Bara några dagar efter det historiska domslutet lämnade Kaj Linna Sverige tillsammans med kärleken Petra Wüllrich.

Aftonbladet träffade honom på Mallorca för att prata om frikännandet, det nya livet – och striderna som återstår.

– Jag har berövats på så mycket, säger han.

Det är över 30 grader varmt, fiskarnas nät ligger på tork i den gassande solen och Kaj Linna har andats ut.

För första gången på flera veckor är det ingen som rycker i honom. Telefonen ringer inte längre utan avbrott. Axlarna har sjunkit neråt. 

Han sitter på en servering vid hamnen i Mallorcas huvudort Palma, och det är nu det börjar. Nu rullar det nya livet tillsammans med flickvännen Petra Wüllrich, som var hans spansklärare i fängelset, igång.

– Det känns otroligt bra att vara här. Det är en fullständig seger, en fullständig upprättelse, säger han.

Kommentaren efter frikännandet: Najs

För nästan exakt tre dygn sedan befann sig Kaj och Petra tillsammans med advokaten Thomas Magnusson på ett hotell i Kalmar för att ta emot domen från hovrätten för övre Norrland. När klockan slog 14 kom det historiska beslutet som friade honom för rånmordet i Kalamark 2004. 

Domstolens formuleringar var precis lika knastertorra som de brukar vara.

– Vår slutsats är att den bevisning som presenterats i rättegången är otillräcklig och därför inte kan leda till en fällande dom, sa hovrättspresidenten Margareta Bergström i en kommentar.

Men för Kaj och människorna runtomkring honom var orden livsomvälvande. Efter 13 år i fängelse blev han genom några pennstreck en fri man. Själv tog dock Kaj beskedet med ro. 

– Det enda han sa var ”Najs”, säger Petra. 

Kaj fyller i:

– Jag var helt säker på hur det skulle gå, men det var skönt för alla andra runtomkring att få den bekräftelsen. 

När slutade du tveka över hur det här skulle sluta?

– Jag har aldrig tvivlat en sekund. När jag häktades tänkte jag att jag skulle släppas snart. När jag åtalades var jag övertygad om att de inte kunde döma mig. När de dömde mig så tvekade jag aldrig på att de skulle rätta till det och släppa mig. 

– När jag kom till Kumlaanstalten första gången i augusti 2005 sa jag till alla att jag skulle vara ute före jul. De andra intagna började kalla mig ”Besökaren”. Under hela den här processen har jag trott stenhårt på att det bara varit en begränsad tid kvar.

Men hur har du gjort för att inte tappa hoppet?

– Inget särskilt. Jag har bara varit mig själv. Jag hade kunnat kämpa på i 20 år till om det hade behövts. Antingen så knäcker det dig eller så blir du starkare, det finns bara de två alternativen. Jag tror inte att jag är särskilt stark egentligen, men jag visste att alla andra hade fel. Då var det inte så svårt att fortsätta.

”Är ett vakuum”

Kaj har under alla år i fängelset vidhållit sin oskuld. Han har inte haft några permissioner, och han har heller inte deltagit i det arbete som interner normalt sysslar med om dagarna. I stället har han lagt all kraft på att bli fri. 

– När jag satt på Norrtäljeanstalten skrev jag ”Oskyldigt dömd” på namnskylten utanför min cell, där det normalt står vad man har för sysselsättning. Personalen hatade det. De rev ner den varje dag, men när de tagit två-tre steg bort satte jag upp en ny. 

Hur kommer du att se tillbaka på tiden som du suttit inlåst?

– Det är ett vakuum. Det har varit fruktansvärt påfrestande. Det finns så mycket negativitet i fängelset. Hela miljön där är full av det, dag efter dag. 

Då du släpptes sa du att du inte hade något mer att hämta i Sverige. Det verkade som att du var angelägen om att lämna landet så fort som möjligt?

– Det var inte så att jag ville bort från Sverige egentligen. Jag kunde gärna ha bosatt mig på en gård i Norrbotten, men nu fastnade vi för den här ön och jag har alltid haft ett tempo i mig. Jag vill att det ska hända grejer. 

Ön som Kaj pratar om är inte Mallorca. Den svenska charterfavoriten är bara ett stopp på vägen mot det som ska bli han och Petras nya hem: Den lilla Kanarieön El Hierro, som har runt 10 000 invånare.

– Det visade sig att det är någon festival där nu, så det var omöjligt att hitta hotell. Vi bestämde oss för att vara på Mallorca några veckor först för att fixa praktiska saker.

Och det är en hel del att ordna med. För när Kaj och Petra väl kommit till El Hierro tänker de aldrig återvända. 

– Vi kommer såklart åka till Sverige ibland, när det blir giftermål eller dop eller andra familjehändelser. Men lämna stället för gott gör vi med fötterna före, om ens då. 

Varken Kaj eller Petra har varit på El Hierro tidigare. Kaj fick upp ögonen för den rätt okända ön när han såg en dokumentär på tv. 

– Sedan har jag sökt massor av information på internet. El Hierro får höga poäng på alla områden. Det är ett litet paradis. Naturen är fin, människorna som bor där verkar ha en bra inställning till livet. Sedan är det praktiskt att det ligger i EU och det tar bara fem timmar för mina barn att flyga dit. Dessutom är det billigt. Vi har fått tag på ett kanonfint hus som kostar oss mindre än 4 000 kronor i månaden att hyra, och då ingår el och vatten. 

Vill starta resningsinstitut

När den nya rättegången mot Kaj Linna avslutades i slutet på maj släpptes han omedelbart på fri fot. Veckorna som gått sedan dess har varit intensiva.

– Det har varit mycket att fixa med att göra oss av med bohag, säga upp lägenhet och abonnemang och sådant. Mest har det varit Petras grejer. Men vi är ju en, så jag har varit mån om att det ska gå smidigt för henne. 

– Vi hade också en stor fest för att fira frisläppandet. Sedan har det varit mycket återföreningar. Jag har fått träffa några brorsbarn som jag inte sett på hela tiden jag suttit inlåst. En av dem var en liten flicka när jag dömdes. Nu är hon gift och har egna barn. Då märks det att tiden har gått på ett väldigt påtagligt sätt. Då blir det tydligt hur mycket jag har berövats på.  

Ändå så har du sagt att du inte tänker ägna tid åt att vara bitter?

– Det fanns kvällar då jag låg i cellen och hatade hela världen och ville släppa en atombomb över alltihop. Men nu känner jag ändå att Sverige är ett bra land. Jag hatar inte Sverige på något sätt.

– Men domstolarnas kvalitet är extremt låg. Domarna är fartblinda. De tänker inte på vilka oerhörda konsekvenser deras beslut får. Om det blir fel så blir det katastrofalt. Jag är inte den person som suttit oskyldigt dömd längst i Sverige. Det vet jag. 

– Staten har väldigt svårt att hantera domar som är felaktiga. Trots att det är statens främsta skyldighet att garantera vår frihet och skydda oss mot orättvisor. Det måste rättas till, och det tänker jag engagera mig i. 

Det Kaj ser framför sig är ett resningsinstitut, eller en ”justitiemords-kommission” som han ibland kallar det. Den institutionen ska ha i uppgift att granska domslut och, i de fall det är motiverat, rekommendera en ny prövning. Planen är att samla in en miljon namnunderskrifter till ett medborgarinitiativ om institutet på EU-nivå. Om det lyckas så måste Europaparlamentet ta upp frågan, och de kan då tvinga den svenska staten att agera. 

– Jag tror att riksdagen kommer att tycka att det här är skämmigt, och sätter igång processen innan EU:s krav kommer. Det har jag ingenting emot. Men vi kommer att köra med full fart.

Ska gifta sig

För de 13 år som Kaj satt inlåst väntas han få ett rekordstort skadestånd. Men det lär dröja.  

– Min advokat är taggad att börja arbeta med det där, men vi kan ansöka först efter att domen vunnit laga kraft. Sedan lär det bli en process som kan bli lite snårig. Justitiekanslern har inga prejudikat att gå efter för någon som suttit såhär länge. Det kan ta ett eller två år. 

Vilken summa kommer ni begära?

– Utifrån de uppgifter jag har så lär det landa på ungefär 25 miljoner. Det skulle kännas okej, även om det inte finns några pengar i världen som kan vrida klockan tillbaka.

Hur ska du försörja er tills pengarna kommer?

– Jag har fått ett lån från min advokat, och sen har vi gjort upp om ett förskott på skadeståndet också. 

Kommer du jobba på El Hierro?

– Om jag hittar något som känns intressant. Mest troligt blir det något eget projekt. Vi har pratat om att öppna en skorpionfarm och utvinna deras gift. Det används i läkemedelstillverkning, och är världens dyraste vätska. En deciliter skorpiongift ger åtta-tio miljoner kronor. 

Det låter lite… udda?

– Kanske det, men jag är entreprenör och har många idéer. 

Vad har du för andra planer?

– Jag skriver på en bok också. Den har varit nästan färdig i flera år, men jag ska avsluta den nu.

Vad handlar den om?

– Det är en skönlitterär roman som inte har något med Sverige eller rättsstaten att göra. Det är en saga som jag fantiserat ihop i mitt huvud. Några har läst den och sagt att den är bra, men de kanske bara säger det för att vara snälla. Jag hoppas att jag kan få den utgiven. 

Kaj och Petra har också ett viktigt, gemensamt projekt: Bröllop. För trots att det inte sitter några ringar på deras fingrar så är de förlovade.

– Ja, vi har avgett löftena. Så snart vi hittat vårt permanenta hem på El Hierro så ska vi gifta oss. 

Till sist, en klassisk Aftonbladet-fråga: Vad önskar ni er mest just nu?

– Ingenting, det är maxat, säger Petra. 

– Jag önskar mig inte heller någonting mer än det vi har. Förr eller senare så kommer vi väl drabbas av något problem, men jag är övertygad om att vi kommer att kunna lösa det, säger Kaj.