Rosenbad är som ”The Office”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I går drömde jag om Göran, jo, jag blev faktiskt på allvar hemsökt av Göran Persson nattetid. Rätt obehagligt (jag vaknade kallsvettig), men inte särskilt underligt efter omständigheterna.

Det har varit svårt att undgå hans orerande i televisionen den senaste tiden.

Åsbrink, vars avgång tydligen luktade statskupp. Olofsson, som fick frågan om hon hade gått upp i vikt. Pagrotskys backstabbande karaktär. Winberg som inget hade uträttat. Bildt, ja, han var ”så djävla dålig” att det var synd om killen. Och så Sahlin då: ”Hennes styrka är inte tänkandet”.

Wow.

Där har man alltså suttit och vridit sig framför teven, sittandes på sina händer för att inte handlöst kasta sig över off-knappen – ”shit, nej,han säger väl inte? nej, nej? jo han gör det?” – och insett att herregud, den här olustiga känslan känner jag igen. Det här har jag sett förut.

För det är inte Göran Persson jag ser. Det är David Brent.

Samma mobbade mobbare till chef, som vi har lärt oss att garva åt i ”The Office”. Samma låga självkänsla, samma hybris (Chirac sa ja till östutvidgning bara för att han ville hjälpa en polare vinna en politisk poäng), samma sätt att sprida krypande jobbig stämning. Och när Mona Sahlin sitter hos ”Stina” och berättar att man brukade gå in till Persson med en åsikt, men komma ut med hans, är det inte konstigt att man tänker Hej Gareth.

Den mest nedslående likheten är att, precis som i ”The Office”, så vet man inte syftet med deras arbete där på kontoret. Vad sjutton de gör där?

Vi får inga svar om hur en socialdemokratisk statsminister ser på sitt ansvar för de ökande klassklyftorna till exempel. Vi ser knappt några visioner, ingen ideologi eller ens en innerlig önskan om förändring/förbättring av samhället i samtalen med Persson. Här finns bara taktik, personliga stridigheter och känslor. Det är politik för politikens egen skull.

Sen sitter tänkare med pannor i djupa veck och undrar uj uj, vad är det som händer med valdeltagandet egentligen? Varför känner folk politikerförakt? Tja, kan någon kalla in Sherlock?

Jenny Dielemans