Fredssamtalen om Syrien dömda att misslyckas

Uppdaterad 2016-01-29 | Publicerad 2016-01-28

Tänk dig att du ska ha en fest men har väntat in i det sista med att skicka ut inbjudningskorten.

Och nu inte har en aning om vem som kommer att dyka upp. Eller när.

Så kaosartat är läget när fredssamtalen om Syrien nu inleds.

Aftonbladets utrikeskommentator Staffan Lindberg.

Det är svårt att tänka sig en viktigare uppgift för FN än att hålla fredssamtal om Syrien. Mer än 250 000 människor har dött i det snart fem år långa kriget och miljoner är på flykt.

Regimens oljefatsbomber regnar över städerna och terrorgruppen IS fortsätter att mörda civila.

Inne i den belägrade staden Madaya tvingas barnen äta löv för att överleva.

Ändå har upptakten till samtalen, som förväntas inledas i Genève på fredagen, varit minst sagt kaotisk. Först i veckan skickade det svensk-italienske FN-sändebudet Staffan de Mistura, 69, ut inbjudningskorten. In i det sista är det hemligt vilka som bjudits in och om de tackat ja. Och om samtalen kan komma igång som planerat.

Även om bara syrier är inbjudna är det betydligt mäktigare länder som drar i trådarna: Iran och Ryssland, som stödjer regimen.

Saudiarabien, Turkiet och USA, som på olika sätt backar rebellerna.

Två av de viktigaste aktörerna i kriget saknas: terrorgruppen IS och al-Qaida-kopplade Nusrafronten.

Turkiet ser utöver det ut att ha lyckats övertala FN att porta kurderna. Något som har fått till följd att flera andra oppositionsgrupper hotar att hoppa av samtalen helt och hållet.

Rent praktiskt ska de olika grupperna sitta i skilda rum, medan Staffan de Mistura går fram och tillbaka mellan dem.

– Vi känner alla att tiden är inne för att åtminstone göra ett ordenligt försök att få fram ett resultat, sa de Mistura, enligt AFP.

FN-sändebudets plan uppges vara att till en början skapa en bred vapenvila i Syrien, så att storskaliga hjälpsändningar kan komma in. För att sedan använda resten av vintern och våren till de svårare förhandlingarna.

Man kan räkna med att FN-svensken de kommer att göra sitt yttersta. Ändå räknar de flesta bedömare med att han misslyckas.

President Bashar al-Assad och hans regim har stärkts sedan Ryssland gick in i kriget i höstas och har de senaste veckorna intagit flera viktiga städer. Skälen till att Assad skulle göra några betydande eftergifter är få.

Tiden är på hans sida. Ju längre freden dröjer, desto fler städer kan han återta.

Ytterst är den syriske presidenten själv sannolikt det största hindret för fred. Oppositionen har gång på gång förklarat att den aldrig att kan acceptera en lösning där Assad, symbolen för regimens övergrepp, stannar kvar. Och den syriske presidenten lär – så länge som Ryssland och Iran inte på allvar bestämmer sig för att tvinga bort honom – se få skäl att avgå.

Det kommer en tid i varje krig när tröttheten tar vid. När omöjliga eftergifter över en natt blir möjliga. Tyvärr tyder lite på att tiden är inne i Syrien.

För barnen i Madaya och andra syriska städer syns inget hopp. I kaoset och sönderfallet kan IS och andra grupper fortsätta att härja.