Familjen: Ondskan som gjorde Dylann Roof till terrorist

Publicerad 2015-06-21

På Dylann Roofs hatsajt framgår att han kan ha planerat terroristdådet i Charleston i månader.

Nu berättar familjen om hur 21-åringen radikaliserades och fylldes med hat mot svarta.

– Något via datorn lockade honom – det var internetondskan, säger hans tidigare styvmor Paige Mann till NBC News.

STORT DOKUMENT: 150 år av rasterror

Precis som den norska terroristen Anders Behring Breivik har Charlestonterroristen Dylann Roof publicerat ett manifest på nätet via sin hatsajt.

Myndigheterna har ännu inte bekräftat att hatsajten tillhörde Dylann Roof, men på den finns bilder där han bland annat bränner upp en amerikansk flagga och sprider hatfulla budskap. Den federala polisen FBI utreder nu hemsidan och de dokument som publicerats där.

”Var för smart”

Nu berättar hans pappas ex-fru att familjen länge oroat sig över 21-åringen.

Paige Mann beskriver Dylann Roof som ”väldigt smart – för smart”, enligt amerikanska NBC News. Han ska ha varit uttråkad i skolan, trots att han läste i de mer avancerade grupperna.

Hans hat mot svarta ska ha drivits på av liksinnade på nätet.

– Han var instängd på sitt rum och kollade upp hemska saker med sin dator. Något via datorn lockade honom – det var internetonsdskan, säger Paige Mann.

Hon är numera skild från Dylan Roofs pappa Ben, men har haft kontakt med 21-åringens föräldrar efter attentatet.

– Jag hade aldrig anat att hans hjärta hyste sådant hat mot människor, säger Paige Manns mor Patricia Hastings till NBC News.

– Ben kommer från en väldigt bra familj, välutbildade, kyrkobesökande, gudfruktiga människor som aldrig skulle tolerera eller uppfostra sina barn så här. Jag vet inte vad som gick snett med Dylann, säger Patricia Hastings.

Ovanligt känslomässig

Dylan Roofs tidigare styvmor beskriver också hur 21-åringen haft svårt att släppa saker. Han uppges ha haft bakterieskräck och burit samma pottfrisyr sedan tre års ålder.

– Han blev fixerad. Hans pappa försökte hjälpa honom. Hans mamma försökte hjälpa honom. Vi försökte alla hjälpa honom, säger styvmordern.

Senast hon träffade honom var för ungefär en månad sedan – då han var ovanligt känslosam.

– Han gav mig en stor kram, och det får mig att tro att det var hans sätt att säga hejdå.