Spretigt om nationalism och kultur

Publicerad 2015-09-11

Frågan om nationalism och kultur är en komplex sådan och många parallella spörsmål ställs på sin spets, som till exempel identitetspolitik, makt, kolonialism men också institutioners och politikens roll ända ner till mikronivå. Under rubriken ”Debatt om kidnappande och förvaltande av Sverigebilder” bjöd Uppsala Konstmuseum på ett samtal inför årets kulturnatt, och inte helt oväntat spretade samtalet.

Från den tröttaste frågan ”vad hade hänt om du hade varit vit och målat dina blackfaces”, som konstnären Makode Linde rätt och riktigt viftade bort med en suck, till den minst lika trötta frågan ”vem är svensk”, för att inte tala om den omöjliga frågan om kulturdefinitioner, kulturens roll och relation till ett samhälle som organiserats under benämningen nationalstat.

Inte heller oväntat företrädde Aron Emilsson (sd) en kultursyn som är baserad på ett nostalgiskt kulturarvsbygge, en strävan efter kulturell autenticitet. Poeten Dmitri Plax benämnde denna vision, lite under stolen förvisso, som exkluderande och varnade för totalitära tendenser, varpå Emilsson var noga att poängtera att  minoriteter  också exkluderar i sina kulturella projekt.

Statsvetaren och ledamoten i Uppsalas kulturnämnd för (s) Kholod Saghir företrädde kanske en mer utopisk kultursyn där mångfald och möten kan resultera i ett mer inkluderande samhälle, eller uttryckt med ett citat av Edward Said: ”I de fredliga kollisionerna blomstrar civilisationen”.

Följ ämnen i artikeln