”Det var en spelare här och lämnade hans matchtröja”

Uppdaterad 2017-05-14 | Publicerad 2017-05-12

LÖVGÄRDET. Under torsdagskvällen samlades invånare i Lövgärdet för att hedra minnet av den döda lärarvikarien.

Tända ljus fladdrade i vinden och framför dem stod Hali Aljabbari och försökte stilla sina tankar.

– Min lillasyster går på skolan. Hur förklarar du för ett barn vad som har hänt? säger hon undrande.

Skymningen faller långsamt över centrum i Lövgärdet. Människor samlas kring brottsplatsen där en ung man, en lärarvikarie på Lövgärdesskolan, på torsdag morgon sköts ihjäl på öppen gata inför barnaögon.

Kvinnor, män i alla åldrar och barn går samman. De tänder ljus och placerar dem bredvid röda och vita blommor. 

I mitten av allt ligger en svart fotbollströja. Nummer fyra. 

– Som jag förstod det var det spelare som var här och lämnade hans matchtröja. Vi hade en minnestund och hört Al-Fatiha ur Koranen, säger Hali Aljabbari.

Den döda mannen i 30-årsåldern var känd för sitt engagemang inom fotbollen. Han var tränare, spelare och engagerade sig socialt.

Laget där han själv spelade skulle haft match under torsdag kväll, men den ställdes in och den stora elvamannaplanen låg alldeles öde.

”Alla har pratat om det som hänt”

Hali Aljabbari kommer till minnesplatsen med sin väninna Nazek Abdulhameed. Hali Aljabbaris lillasyster går på skolan. Hon hade ledigt under torsdagen för en utflykt, men fick höras talas om skottlossningen.

– Alla har pratat om det som har hänt. Hon tycker det är synd, men samtidigt är hon elva år så frågan är om om kan förstå allt, säger systern.

Nu försöker Hali Aljabbari, som också har vårdnaden av sin lillasyster, smälta intrycken och tänka omsorgsfullt.

– Frågan är hur hon kommer att reagera. Hon kände igen hans namn och skrek "det här är min lärare".

Hur ska du stötta din syster inför kommande skoldagar?

– Det känns svårare än att stötta en vuxen. En vuxen förstår att livet kan vara så. Men hur förklarar du för ett barn? Det finns en massa frågor som jag börjar fundera på hur jag ska svara på.

Hur känner du som syster att det händer så nära er?

– Den senaste perioden har det hänt saker nästan varje vecka. Vi hör att någon blivit skjuten eller mördad i området kring Lövgärdet och Angered.

Känner du dig trygg?

– Nej, inte längre. Det är exakt vad vi sprang ifrån i våra länder. Som kriget. Och nu hittar vi det framför oss igen. Jag kommer från Irak, vi ville bara hitta ett lugnt ställe där folk inte dödar varandra men det känns som det börjar smittas. 

Vänninnan Nazel Abdulhameed fyller i att det krävs ett krafttag mot gängvåldet.

– Jag tycker inte att det börjar från ingenstans och helt plötsligt har vi ett mord. Polis, stat och myndigheter måste ha mer koll på folk som bor i området. Har man mer koll kan man hindra mer som händer, säger Nazek Abdulhameed.

”Polisen måste visa sig”

När vi står där kommer en äldre kvinna fram.

Det är den elvaåriga elevens mamma. Hon vill göra ett påpekande.

– Poliserna måste vara mer närvarande. Komma hit och visa sig. Tidigare var de här oftare, säger mamman. 

Under kvällen i går fanns poliser på plats. 

Invånarna i området kunde sörja och minnas i lugn och ro.

Lövgärdesskolans lokaler stod öppna och personal fanns på plats för de ungdomar som behövde ha någon att tala med, men efter en traumatisk händelse var närheten och den öppna famnen ofta det mest tröstande alternativet.

Följ ämnen i artikeln