Link Mäntynenä, 23, minns sin mamma: ”Hon var min bästa vän”

Uppdaterad 2020-04-21 | Publicerad 2020-04-10

Terttu Mäntynenä och dottern Link.

Terttu Mäntynenä, 58, älskade sin familj och lyssnade uppmärksamt.

För två veckor sedan somnade hon in i sviterna av coronaviruset.

– Mamma har lämnat ett stort tomrum efter sig, säger dottern Link.

Terttu Mäntynenä föddes 1961.

Hon växte upp i Uleåborg i nordvästra Finland innan hon som 16-åring flyttade till sin moster i Sverige. Väl på plats tog hon jobb på gummifabriken i Gislaved och studerade både matematik och svenska.

– Hon mötte min pappa på SFI tidigt 80-tal. Hon blev tillsammans med honom den femte februari 1982 och de höll ihop i vått och torrt, säger dottern Link Mäntynen, 23.

Stöttade och försvarade

Paret gifte sig den 24 juli 1983.

Året därpå blev de föräldrar för första gången. Familjen utökades ytterligare 1985 och 2002 föddes den sista i raden av fem syskon. Samtliga kunde de alltid räkna med sin mammas fulla stöd, berättar Link.

– Mamma ställde sig alltid på barnens sida. Hon försvarade oss även om vi inte alltid hade rätt.

Terttu Mäntynenä dog till följd av coronaviruset den 27:e mars. Hon blev 58 år.

Omtänksam och glad

Terttu arbetade som lokalvårdare i Eskilstuna och Halmstad innan familjen bosatte sig i Katrineholm 1998.

Hon gillade att sy och virka, och var väldigt familjekär. Det spelade ingen roll om telefonen ringde tidigt på morgonen eller mitt i natten, hon tog sig alltid tid.

– Hon var min bästa vän. Jag kunde ringa mitt i natten när jag mådde dåligt. Jag visste att mamma skulle svara och lyssna på det jag sa. Ibland kunde vi även sitta tysta i flera minuter tillsammans, säger Link.

Hon minns hur mamman hade nära till skratt och ivrigt tog plats i soffan när hon spelade tv-spel.

– Sedan brukade vi se på film och hade många trevliga stunder när vi åt tillsammans. Eftersom hon var sjukpensionär var hon hemma mycket.

Stor saknad

Terttu Mäntynenä dog till följd av coronaviruset den 27:e mars.

Hon blev 58 år och sörjs av familj och vänner.

– Det känns overkligt och kommer i vågor. När det är som allra jobbigast sätter jag mig ner och skriver om min sorg, säger Link.

Läsarnas berättelser