Trio stal showen i kyrkan

Patrik Lundberg

Vem stal showen?

En trio.

Gud, Jesus och Den helige anden.

Allting gick som planerat. Kanske är det just därför vi kan förstå vad som egentligen hände.

Prinsessan Leonore vaknade till, gnydde när ärkebiskop Anders Wejryd lyfte henne. Sedan somnade hon igen. Själv förstod hon antagligen ingenting.

Det finns en klassisk missuppfattning om dop. Att det är då en person får sitt namn. Prinsessan Leonore Lilian Maria har hetat så sedan den dag då prinsessan Madeleine och Chris O’Neill bestämde sig för det.

Nu blev hon upptagen i den kristna kyrkan. Hon döptes till att leva med församlingen och Kristi gemenskap. Prinsessan Leonore välkomnades in i Guds familj.

Men också, som ärkebiskopen poängterade: hon är född till prinsessa.

”Allt blir så synligt”, sa Anders Wejryd.

Prinsessan Leonore är på plats fem i den svenska tronföljden. I praktiken kan hon aldrig bli regent.

Däremot bär hon samma förväntningar. Prinsessan Leonore kommer, likt sin mor, att få äta upp varenda snedsteg hon tar. Om hon bär en urringad klänning på Nobelfesten, om hon blir delägare i sin framtida partners bolag, om hon flyttar till en annan kontinent. Om hon inte vill bli någonting.

Ärkebiskopen ber prinsessan att kämpa för de goda krafterna. Och ger henne ett löfte om förlåtelse. Ett löfte som i den kristna kyrkan är en självklarhet, men som i ett allt mer sekulariserat Sverige klingar falskt.

”Freden, grundläggande rättigheter”, säger Anders Wejryd. ”Allt står mycket skörare än vi vill veta”.

Monarkins fortlevnad har knappt majoritet i riksdagen, eller för den delen ute i stugorna. Vi jublar när kungen gör bort sig, när drottningens familjehistoria krängs ut, när prinsen kör STCC och får vattensladd eller designar porslinsdjur.

En kunglighet, i synnerhet en nyfödd prinsessa, är också en människa. Hon kommer så vara fram till dagen hon lämnar oss. Vi glömmer det ibland.

Låt oss minnas det. Och låt oss minnas vad vi nyss bevittnade. Ett dop, en önskan om att Gud ska befria Leonore Lilian Maria från mörkrets makt.

”Inför Gud får vi vårt värde. Och det är i grunden lika”.

Dopets huvudperson var prinsessan Leonore, men i dramatikens frånvaro stals showen av Gud, Jesus och Den helige Anden.

Om det kan vi tycka vad vi vill, själv är jag ateist. Men vi får inte glömma att religionsfriheten är okränkbar. Eller att kyrkklockorna i Jönköping varnade för nazisterna den 1 maj. Att Anders Wejryd i dag talade om alla människors lika värde.

En prinsessa har privilegier som få andra. Hon står på toppen av näringskedjan, långt från tiggarna på gatorna några kilometer från Drottningholm. Låt oss hoppas att Leonore uppfostras med den vetskapen.

Svenska kyrkan är modernare än någonsin. Kanske borde vi ta lärdom.

För Sverige i tiden.

Amen.