I svältens Jemen äter människor löv

Människorna i Jemen lider av en grym och utbredd hungersnöd – och situationen förvärras i snabb takt.

Nästan hälften av befolkningen står nu på randen till svält, enligt FN:s livsmedelsprogram (WFP).

I Aslam, nordväst om huvudstaden Sanaa, rapporteras svälten vara så svår att människor börjat äta löv. En tioårig flicka med akut järnbrist, som nu vårdas på sjukhus, gjorde extra starkt intryck på WFP:s kommunikatör Abeer Etafa under ett besök nyligen.

– Det var en annan typ av undernäring än vi brukar se. Flickan hade tappat allt hår och var alldeles uppsvullen, berättar Etafa.

– Jag har aldrig sett något liknande, hon hade inte krafter kvar att gråta ens – det var som att hon var alldeles känslolös.

Enligt Rädda Barnen kan omkring 85 000 barn under fem år ha svultit ihjäl sedan kriget trappades upp 2015.

Skenande inflation

FN:s livsmedelsprogram bistår i nuläget åtta miljoner människor som är helt beroende av hjälp utifrån, men planerar att utöka insatsen. Detta då man befarar att uppemot 12 miljoner människor, hälften av landets befolkning, befinner sig i hungersnöd.

– Förutom striderna på marken har landet också drabbats av en skenande inflation. Familjer har inte råd att köpa ens det mest basala, säger Etafa.

Ett kilo tomater kostar i nuläget 500 jemenitiska rial, motsvarande nästan 18 kronor, vilket är en enorm summa pengar i det fattiga Jemen, där många förlorat sina jobb.

– Vissa har inte fått någon lön på flera år eller månader.

”Behovet är enormt”

Stora delar av den nödhjälp som förs in i Jemen transporteras via hamnstaden al-Hudaydah (Hodeidah). Distribution av livsmedel i det konflikthärjade landet är en utmaning i sig och situationen förvärras av strider i och omkring hamnstaden.

Mirela Hodeib, kommunikatör på Internationella Rödakorskommittén (ICRC), kom till Jemen under kolerautbrottet augusti 2017 och har sett hur situationen försämrats radikalt.

– Det var komplicerat när jag anlände, men sedan dess har andra problem blommat upp. Det handlar inte bara om tillgång till mat, utan också om brist på rent vatten och hälso- och sjukvård, säger Hodeib som nu arbetar i Sanaa.

– Behovet är enormt, större än vi humanitära organisationer klarar av.