Mamma får fängelse för treåriga dotterns död

Mamman till den treåriga flicka, även kallad "Lilla hjärtat", som hittades död i en lägenhet i Norrköping i januari, döms för grovt vållande till annans död med påföljden ett år och nio månaders fängelse.

– Jag ska läsa domen ordentligt och ta ställning till om jag ska klaga, men det lutar nog åt det, säger kammaråklagare Anna Lander.

Norrköpings tingsrätt dömer även mamman för narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Hon frikänns för mord, synnerligen grov misshandel och brott mot griftefriden, enligt domen.

Händelserna i bostaden som ledde till dotterns död har inte kunnat klarläggas och därför uppfylls inte beviskraven för de grova brotten, säger Fredrik Lenter, tillförordnad lagman vid Norrköpings tingsrätt, till TT.

– Inga vittnen har varit närvarande och föräldrarna har inte kunnat lämna tillförlitliga uppgifter om vad som hänt, säger Lenter på en pressträff.

Pappan har sedermera avlidit och inte kunnat åtalas.

Avfärdar mammans förklaring

Mamman har förklarat dotterns död med att flickan ramlade och slog huvudet i badkaret. Den förklaringen tror inte tingsrätten på, även om det enligt domen inte kan avfärdas att dottern fallit i samband med att våld utövats mot henne.

Rätten går inte på åklagarens linje om att föräldrarna haft uppsåt att mörda flickan, men skriver i domen att det är "högst sannolikt" att fadern givit flickan narkotika och utsatt henne för våld innan dödsfallet.

Det går dock inte att styrka att mamman varit med då dottern utsattes, enligt Fredrik Lenter.

– Modern har däremot varit närvarande efter händelsen och förstått att dottern kräver sjukhusvård, säger han.

Att mamman, trots att hon insett att flickan befann sig i livsfara, inte sett till att hon fått vård innebär enligt tingsrättens bedömning ett grovt vållande till dotterns död.

– Det har varit ett medvetet risktagande som tillsammans med att hon var narkotikapåverkad under sin garantställning som vårdnadshavare.

Utöver fängelsestraffet ska mamman betala skadestånd om totalt 60 000 kronor till två målsäganden.

Lutar åt överklagan

När huvudförhandlingen avslutades förra veckan yrkade kammaråklagare Anna Lander på att kvinnan skulle dömas till 14 års fängelse för mord, alternativt att genom grov oaktsamhet ha vållat flickans död.

– Jag kan konstatera att tingsrätten har delat min bevisvärdering i vissa delar, men sedan har de fäst tilltro till mammans uppgifter i vissa delar där jag anser att man inte skulle göra det, säger hon till TT.

Hon syftar bland annat på kvinnans uppgifter om att det är fadern som är ansvarig för skadorna och förgiftningen av flickan.

– Den uppfattningen delar inte jag. Och framför allt inte att mamman skulle vara helt ovetande om det.

Domen kommer sannolikt att överklagas till hovrätten.

– Jag ska läsa domen ordentligt och ta ställning till om jag ska klaga, men det lutar nog åt det, säger Anna Lander.

Försvaret har ansett att skyddstillsyn med särskild behandlingsplan är den mest lämpliga påföljden för mamman. Men kvinnan har motsatt sig det, med anledning av den kristna grund som det aktuella behandlingshemmet vilar på. Det påverkade sannolikt påföljden, säger Fredrik Lenter till TT.

– Hon hade inte villkorslöst accepterat det, och därmed saknas förutsättningar för en sådan påföljd. Därför blev det fängelse i det här fallet, säger han.

På fri fot

Per Oehme är mammans försvarsadvokat. Han säger att domen var ganska förväntad. Hans klient är dock fortfarande besviken på att frivården inte kunde erbjuda plats på ett behandlingshem som inte vilar på kristen grund.

– Om vi överklagar blir det nog sannolikt påföljden som vi vill att hovrätten ändrar, säger han.

Kvinnan är nu på fri fot i väntan på att börja avtjäna sitt straff, vilket kan dröja om domen överklagas.

– Men hon har påbörjat behandling i egen regi för att bli drogfri. Hon lämnar salivprov och går på samtal på en psykiatrisk behandlingsklinik inom öppenvården, säger Per Oehme.

Enligt Rättsmedicinalverket led kvinnan inte av en allvarlig psykisk störning vid tiden för brottet och därför kunde hon inte dömas till rättspsykiatrisk vård.