Snart kommer kraven på att riva statyn i Linnéträdgården
Det vidriga mordet i USA där polisen sakta ströp den försvarslöse George Floyd upprörde - och upprör fortfarande en hel värld.
Och i USA har man redan beslutat sig för att plocka bort statyer över Sydstaternas rasistgeneraler som slogs för slaveriets bevarande under amerikanska inbördeskriget.
I Richmond, Virginia, Söderns huvudstad under kriget, ska bland annat statyerna av Söderns stora hjältar Robert E Lee och Stonewall Jackson försvinna. Det finns många fler exempel. Och jag har inga som helst problem med att så starka symboler för ett månghundraårigt grymt förtryck förpassas in i skuggorna.
Och i Storbritannien krävs det från många håll att gator och torg, uppkallade efter den tidens hjältar skall byta namn och att statyer på historiskt tvivelaktiga figurer skall avlägsnas. Vissa kräver till och med att den rätt anskrämliga statyn över nationens räddare Winston Churchill, utanför parlamentet i London, ska bort. Karln var ju kolonialist, vilket även drottning Victoria (många statyer!) och de flesta andra för övrigt också var.
Men, och det kunde man ju bara vänta sig, så var det bara en tidsfråga innan några skönandar här hemma började kräva utrensningar även i den lilla svenska statyrabatten.
Ett av statyikonoklasternas främsta måltavlor är blomsterkungen och universalgeniet Carl von Linné, en av historiens stora naturvetenskapare.
Linné var under många år (under 1700-talet) verksam i Uppsala och står staty i Linnéträdgården dit botaniskt intresserade från hela världen formligen vallfärdar.
Nu anklagas han för att vara en av rasbiologins föregångare...
Linné står staty på flera platser i Sverige och Uppsala. Men just den i Linnéträdgården är gjord av Carl Eldh.
Det är visserligen bara en replik av originalet som står på Stortorget i Älmhult, men ändå. En annan replika finns utanför Cleveland Museum of Natural History i Ohio, USA. Det är dock i skrivande stund oklart om några krav ännu rests för att även den ska rensas bort.
Carl Eldh är för övrigt också mannen bakom Titanen, statyn av misogynisten Strindberg i Tegnérlunden i Stockholm. Så hur skall man förhålla sig till honom? Skall överhuvudtaget någon av hans statyer få stå kvar?
Att Carl Eldhs Strindberg, med en kropp som skulle få en Arnold Schwarzenegger i toppform att bli grön av avund, måste bort är emellertid klart som korvspad. Jag ser fram mot den ofrånkomliga namninsamlingen.
Att radera historien eller att förändra och anpassa den efter rådande förhållanden är inget nytt. Men man bör kanske ha i åtanke att dagens sanning också kommer att vara morgondagens vederstygglighet.
I Memphis, Tennessee, i hjärtat av amerikanska Södern fanns tidigare tre parker ( ja, de finns fortfarande kvar) med märkliga namn.
Den ena, tvärs över gatan från Sun Studio på 706 Union Avenue, där Elvis, Johnny Cash och Jerry Lee Lewis spelade in sina första skivor, hette Forrest Park.
Nathan Bedford Forrest var slavhandlare, en briljant taktiker på slagfältet och en av grundarna av Ku Klux Klan. En förfärlig människa.
De andra hette Jefferson Park, en lummig anläggning vid den mäktiga Mississippi uppkallad efter Sydstatspresidenten Jefferson Davis. Också han en förfärlig människa.
Den tredje hette Confederate Park och var alltså uppkallad efter utbrytarstaterna - Konfederationen. En förfärlig statsbildning.
För sju år sen bytte parkerna namn. Då hade det gått nästan 150 år sedan inbördeskriget.
Forrest Park blev Health Sciences Park. Jefferson Davis Park döptes om till Mississippi River Park och Confederate Park blev Memphis Park.
Mitt i gamla Forrest Park satt den gamle slavhandlaren på sin häst och såg barsk ut. För ett par år sen lyftes bronsekipaget bort.
Men strax innan dess satt jag i den nästan folktomma parken som är en av de större i centrala Memphis. Fina soffor, en plats för rogivande kontemplation. Det är här man ska sitta i skuggan av ett stort träd och läsa lokaltidningen Commercial Appeal som har sin redaktion ett stenkast därifrån.
Ingen hade klottrat på statyn.
Undrar hur det skulle ha sett ut om man satt upp en staty av kapten Mesterton i Ådalen?
Jag snackar med en svart kille bredvid mig på soffan:
– Varför skulle nån bry sig, säger han. Forrest sitter bra där han sitter. Han kommer inte vidare. Men det har ju vi gjort.
– Du kommer väl ihåg filmen om Forrest Gump? Hans morsa gav honom namnet Forrest som en påminnelse om hur alla kan göra fel här i livet. Som han där borta på hästen.
– Forrest sitter bra där han sitter. Som en påminnelse. Kolla så ensam han ser ut.