Han bröt med sin egen son

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-13

Ändå fick fosterpappan vårdnaden om de tre bröderna

FALUN. Fosterpappan sa en dag upp kontakten med sin egen son.

– Antingen tar du eller socialen hand om honom, sa han till mamman.

Ändå tilläts mannen flytta till den förfallna herrgården med de tre pojkarna.

23 februari 2008.

Det har gått några veckor sedan pojkarna börjat berätta om misshandeln, fosterföräldrarna sitter häktade, det stora huset är övergivet.

Den tolvårige pojken guidar en polis runt i salarna, förbi trasiga möbler och kartonger med skräp, och berättar om övergreppen han och hans mindre bröder utsattes för.

Straffades för allt

Nu över ett år senare visas förhöret på en vit duk i sal 4 i Falu tingsrätt.

– Vi fick straff för allt. Om jag petade på de där blommorna blev jag bestraffad, säger pojken.

De passerar ett element och han pekar och säger att det var där han blev fastlåst med handbojor och de går vidare upp på vinden.

Det var här, över tio meter ner till marken, fosterpappan brukade hänga ut honom genom fönstret.

Skrek på hjälp

– Han fick sin speciella röst. Jag visste att något var på gång.

Vad hände på vinden?

– Pappa öppnade fönstret. Jag tvingades åla ut. Han höll i mig i fötterna.

Vad tänkte du?

– Jag var jätterädd.

Vad sa du?

– Jag skrek på hjälp. Ta upp mig.

Tänkte du något mer?

– Jag tänkte efteråt att jag hade kunnat dött. Jag kunde ha dött flera gånger.

Den 42-årige fosterpappan, klädd i ljusblå utanpåskjorta, slitna jeans och vita tennisskor, lyssnar noggrant och bläddrar i förundersökningen.

Fingrarna brända

Timme läggs till timme i domstolen och barnen berättar om hur de fick sina fingrar brända med tändare för att de lekt med eld och i en annan del av Sverige minns en nära vän till fosterpappan och dennes förra fru vad som hände då paret separerade.

Mannen var ursinnig för att kvinnan ville skiljas och krävde ensam vårdnad om båda deras barn.

Till slut gick hon med på det.

Men efter något år sökte pappan upp mamman med äldsta barnet, en då åttaårig son, och sa:

”Du får ta pojken”

– Om du inte tar pojken så får han flytta till fosterföräldrar. Jag vill inte ha med honom att göra. Jag orkar inte.

De har sedan dess träffats kanske en gång om året. Pojken får inte komma hem till honom. De träffas på ett fik och pratar en timme.

Detta fick socialen veta då mannens lämplighet som fosterförälder utreddes.

Ändå tilläts han flytta till Dalarna med de tre bröderna.