Världens bästa läslista för karantänslivet

Svante Lidén

Nu, när vi åtminstone för det mesta, håller oss borta från andra människor måste man ju försöka fly någon annanstans – undan tristessen och ensamheten. Tristess och ensamhet dödar ju också.

Social distansering känns inget vidare. Men alternativet... är ... värre.

Tur att man en otrolig massa olästa böcker. Och ännu större tur att man råkar ha världens bästa böcker i hyllorna. Som man kan läsa om.

Nu ska jag ge dig världens bästa lista. Följ den så kommer din tid i isoleringen att bli något mer uthärdlig. 

Biblioteken i Björklinge, Bälinge, Eriksberg, Gränby, Vattholma och Vänge  kommer att vara stängda till den 10 augusti. Men tack och lov håller  Stadsbiblioteket och biblioteket i Gottsunda fortfarande öppet så det behöver inte kosta skjortan.

Världens bästa läslista (den här) riskerar ju lätt att bli så jävla pretentiös så att man storknar.

Jag tänker inte nämna Camus (han skrev en bok som heter Pesten...).

Strindberg kan man ju bara tokhylla,(jag har läst allt, upprepar allt som lämnade gigantens vassa stålspets).

Jules Verne, visst. Mark Twain, absolut.

Men de hör hemma på en annan lista.

Norman Mailer, jodå. Jack Kerouac, absolut inte. Jag och min kompis Lasse Modin reste mångdubbelt tuffare än den morsgrisen någonsin kom i närheten av. Annan lista.

Men nog om detta, nu var det LISTAN detta skulle handla om. Här kommer den, helt spontant och utan ängsliga sidoblickar: ditt ljusa sällskap i coronamörkret.

1. "Myggan Nippe och Eller Propeller" av Ingvar Orre.

Lästes högt av morsan och var min första egentliga BOKUPPLEVELSE där jag på allvar transporterades in i en annan värld. Scenen med Nippe i giftlabbet jagar mig ännu efter drygt 60 år. "Myggan Nippe...." fick mig att inse fantasins storhet och den fria tankens skapande kraft.

2. Barna Hedenhös.

Samtliga utom den sista som är usel. BH fick mig att lufta ögonen bortom skogsbrynet i Sollefteå. Ingen kunde som Bertil Almqvist få omvärlden och De andra att framstå som så lockande. De som, i brist på annat att sysselsätta sig med, kallar BH för rasististlitteratur vill jag bara slita öronen av. Bertil Almqvist förde världen hem till otaliga ungar ute obygderna. Ungar som jag själv.

3."Dubbelkrut" av Birger Wikström.

Tätt och sammanbitet berättad pirathistoria. Och om hur det kan gå. Farsan läste den för mig när jag var liten. Och sen des har jag alltid haft tanken på hur det kan gå i bakhuvudet. Räddat livet på mig att antal gånger skulle jag vilja påstå. Birgers teckningar gjorde sitt till för att etsa in budskapet.

4."Blixt Gordon och dödsplaneten" av Alex Raymond.

Utgavs av Sörlins förlag i Åby. Reades på Tempo i Sollefteå och inköptes av mig för 95 öre. Den första bok jag köpte och läste själv. Ingen bok kan vara viktigare än den första.Fullständigt omtumlande upplevelse, grundlade mitt intresse för astronomi och kosmos.

5. "Vredens druvor", Steinbeck.

Kommentar överflödig. Särskilt i dessa tider då allt verkar upprepa sig.

6. "Gökboet" av Ken Kesey.

Kommer aldrig att läsa om den eftersom jag är rädd för att den skulle kännas daterad. Läste den tidigt på engelska när den kom ut. Glömmer aldrig fisketuren då jag satt och hejade högt och morsan undrade vad som stod på. Grymt ös från första sidan till sista.

7. "Trippen,” eller "The Electric Kool-aid Acid Test" av Tom Wolfe.

Kom på svenska 1970-71 nån gång, översatt av Gunnar Barklund. Det första jag läste i schangern Den nya journalistiken. Långt ifrån det bästa Tom Wolfe har skrivit (han har skrivit mycken bedrövlig dynga) men Trippen var först och den boken präglade mig hyfsat rejält och det var kanske den som åtminstone till en del fick mig att läsa mer journalistik och som fick mig att växla in på det här spåret själv.

Av samma skäl som med Gökboet kommer jag aldrig aldrig att läsa om den.

8. John Dos Passos USA-trilogi.

Helt otrolig Amerikaskildring. Bör läsas i så långa seanser som möjligt. Här snackar vi transläsning. Illustrationerna av Reginald Marsh gör onekligen också sitt för att etsa in hela den fantastiska berättelsen i medvetandets bakre rum.

9. "Den perfekta stormen" av Sebastian Junger.

Ett oerhört drama, ett oerhört reportage om en oerhörd tragedi (som blev en oerhörd film med George Clooney) och som kanske bara den som upplevt en vinterorkan på Nordatlanten, där vindmätaren visade 48 sekundmeter innan den blåste bort, kan uppskatta fullt ut.

Men det har jag gjort. Så jag vet hur de dödsdömda ombord på Andrea Gail hade det fram till den sista vågen: den våg som jag och Kurre Pettersson - utsända för att göra reportage om djuphavsfiske utanför Färöarna - slapp.

10. "Sonen (The Son)" av Phillip Meyer.

Kom för några år sen  och ytterligare en bok jag önskar att jag skrivit själv.Fast just den här hade jag faktiskt inte kunnat skriva bättre.